may hawbring -

Trots vad alla har sagt och tycker om mig, så känner ja mig som den starkaste och lyckligaste personen i hela världen. Jag känner mig stark och lycklig, trots att jag får höra ord som egentligen borde såra mig. Jag blir förbannad, men det är ingenting som får mig att falla längre!
Jag vet vad jag kan och jag vet vad jag är redo för. Och jag är redo att ge mig in i en helt annan värld. Redo att skapa en familj trots att jag bara ska fylla 17år. Jag är redo att ge upp det jag har, allt med fester och drickande.
Men mina drömmar kommer aldrig att försvinna, jag vet att en dag kommer jag få uppleva min dröm trots att jag är mamma och har barn. Jag kan uppleva min dröm med min familj och den absolut viktigaste personen i hela mitt liv. Jag har aldrig varit rädd för att inte få mina drömmar uppfyllda, för jag har alltid vetat, att oavsett hur det är, i vilket läge jag än står i så kan jag göra det jag drömt om i mitt liv, utan att någon kan stå i vägen. Och så tänker jag fortfarande. Jag har valt att bli mamma som 17åring, jag har valt att skapa en familj nu, och jag har valt att behålla det och jag är glad över det!
Imorse när jag vaknade kände jag att min mage var helt spänd, och jag såg vilken skillnad det var på magen, ena sidan var helt utbucklad, och det var där bebisen låg. Jag har märkt att den oftatast ligger på vänstra sidan, har nog hittat sin favoritplats där(:
Gumpen stack ut en bra bit, det såg lite roligt ut. Jag är inte van vid att min mage är så uppsvullen och jag är inte van vid att ha en kula vid magen, i och med jag inte är tjock i vanliga fall så är jag inte så van vid det ännu. Och jag är inte van vid att det är någonting i min mage som rör sig och förflyttar sig heller. Men ändå känns det så bra, det känns så skönt att veta att det finns någonting i mig som rör sig och som lever i mig. Det känns så bra att veta att den lilla varelsen som är inne i min mage och som rör sig om morgnar och nätter sedan ska komma ut och skrika och ha sig tillsammans med mig. Att det är ett liv jag har i magen som jag sedan ska få ta hand om resten av mitt liv, att jag aldrig kommer att bli av med det! Det kommer alltid att finnas hos mig på något sätt.
Det är en fruktansvärt härlig känsla.
Kan ni tänka er att man är redo att göra exakt allt för en person som man aldrig träffat. Att man är redo att ta varenda litet hinder som kommer ivägen för att göra vägen fritt för den personen. Att man är reod för att ge allt till någon man inte vet vem det är, men ändå vet man att man gör rätt?!
Jag har aldrig känt det förut, men nu vet jag hur det känns. Jag känner den känslan varje dag, varje gång jag öpnnar ögonen om morgnarna känner jag en härlig känsla som får mig att gå upp och ta dagen som den kommer, och varje gång jag ska gå och lägga mig känner jag känslan igen som får mig att inse att jag klarat av ännu en dag och som sedan får mig att somna.
Men jag är helt säker om att jag kommer får gå igenom ännu fler känslor ju längre in i graviditeten jag kommer.
Och jag längtar redan, snart har det gått exakt halva graviditeten och jag har inte berättat för er ännu att jag ska på min första ultraljud undersökning nu på onsdag, när jag kommer in i 20:onde veckan.
Ni kommer att inse vad det är att vara grvid nån gång i erat liv. Det är fantastiskt!