TILLBAKA!
Hejsan bloggen!
Nu är jag tillbaka igen, fast denna gången inte ensam, utan denna gången har jag med mig en lite tjej, som är den vackraste jag sett i hela mitt liv! Ingen, absolut ingen slår hennes söthet!
Förlossningen och så gick bra, går in lite snabbt på hur det gick. Inget detaljerat för det orkar jag ännu inte. Men jag försöker så gott jag kan, om inget annat kan ni ställa frågor så svarar jag på de sen när jag har tid!
Hur som helst åkte vi in fredags kväll, kom fram till sjukhuset strax innan halv 11 på kvällen, äntligen fick jag åka in! Jag trodde jag var död, men sen kom jag på att hade jag varit död hade jag aldrig fått känna den smärtan! Så då insåg jag att jag verkligen levde!! Hemsk smärta, men jag kan säga nu efteråt att det var det fan VÄRT! Från att vi kom in tills hon kom ut tog det 8 timmar och 5 minuter för att vara exakt! Inte speciellt lång tid, men när jag låg där med alla värkar så kändes det som att det aldrig skulle ta slut!! Jag fick massor av bedövning, typ alla möjliga? Ja, jag kommer inte ihåg ett skit om bedövningarna, men jag vet om att jag tog det mesta men att inget av de hjälpte! Jag hade så ont tillslut att jag bad om kejsarsnitt, men nej glöm det unge dam det fick jag inte! Jag var öppen 2cm när vi kom in, och de sa att det kunde dröja ett bra tag innan jag skulle öppna mig mer, ja tack för den varningen! Jag trodde att allting skulle gå fort efter man öppnat sig lite, men jag hade fel! Vid 6 på morgonen dagen därpå alltså Lördag, känner jag en extrem smräta och jag ber om bad och jag badar men klarar verkligen ingenting längre, jag går upp! Mår illa gör jag också och kräks flera gånger. Härlig upplevelse det där, med att ha så jäkla ont och kräkas samtidigt!
Tillslut erbjöd de mig ryggbedövning och jag tacka såklart "ja" till allt som erbjöds! (Vilket man verkligen inte ska göra i vanliga fall!) Barnmorskan kände och sa att jag nästan var öppen 5cm, men att hon skulle försöka att prata med narkosläkaren om det ändå gick bra om jag fick ta bedövningen lite innan, och det gick bra! Men när han kommer in i rummet får jag en konstig känsla i hela kroppen, och jag känner mig skit nödig rent ut sagt och känner bara hur det trycker neråt vid mitt kön! Jag känner hur jag bara vill trycka ut något och jag skrek och kunde inte hålla det inne längre, så jag sa till om att det var påväg, att det var något som var i vägen och så.. Men ingen lyssnade på mig vilket gjorde mig jävligt förbannad! Så istället satte de in sprutan i ryggen på mig och bad mig slappna av. Jag tänkte "jävla idioter som ber en slappna av när ungen är påväg ut!" , men barnmorskan sa att så snabbt kan du inte ha öppnat dig, alltså från klockan 6 till nästan halv 7, men efter att jag fick sprutan och la mig ner så kände jag att det var nära, riktigt nära! Jag sa till ännu en gång, eller denna gången skrek jag av min smärta och hur förbannad de gjorde mig som bad mig hålla ut, och sa att det inte var sant att det var dags. Men barnmorskan gav det en chans, sen säger hon: -Jo, du har rätt. Det är påväg ut!
Ja, tacka fan för att ni lyssnar och har förståelse asså! Jag var skit arg och ville bara slå ner allt som fanns runt omkring mig! Stackars Hampus som fick stå där och lyssna och inte veta vad han kunde göra för att det skulle bli bra! Men han var duktig, han var ett bra stöd! Och han kunde inte ha gjort det mycket bättre! Hur som helst så när barnmorskan och undersköterskan fick reda på att det var dags fick de panik och sprang runt som två galan höns och visste inte vart de skulle börja! De hade ju inte förberett sig alls. Så där la jag och krysta, men barnmorskan ber mig hålla mig! HÅLLA MIG, TÄNKTE JAG! Men jag försökte för att inte göra de irriterade eller stressade, jag höll mig i någon minut, men sen fan gick det inte mer. Jag krysta och krysta, sen kom barnmorskan och hjälpte mig att dra ut miraklet. Äntligen var allt över, och smärtan kändes inte mer! Jag hade äntligen fått ut min dotter och hon var det vackraste mina ögon sett! Både jag och Hampus grät, jag var så glad och jag kände mig stolt som klarade allting så fint! Hampus klippte navelstängen, och jag krystade ut livetsträd (moderkakan) och sen vägdes lillan och mätes. Hon vägde 3010gram och var 51cm lång. Hon är helt perfekt! Vi ringde samtal, smsade, skickade bilder till nära och kära och sen vid 12 på dagen kom mamma och min bror dit. Precis innan jag blev flyttad till patienthotellet. Mamma som blivit mormor trodde att hon skulle bli mindre, men tyckte att hon var fantastiskt fin, och min bror kom in och såg ut som en stolt morbror! Alla var verkligen nöjda under resten av dagen.
Undrar ni något mer om förlossningen så fråga, jag kan ha missat mycket. Men har skrivit det jag kommer ihåg! Jag passar på att blogga när lillan sover, som hon gör just nu till exempel! Inatt har hon sovit hyfsat bra, ialla fall för att vara henne! Men det var för hon fick mat rätt sent igår kväll för vi märkte inte att hennes flaska var igen täppt av något! Jag kan tyvärr inte amma henne, för att jag har överbelastat med mjölk så hon får inget stadigt grepp om mitt bröst så hon vill inte äta. Ammade henne första natten och dagen sen så gick det inte mera. Så fick köpa extra mjölk till henne, för alla bröstpumpar var slut. Men igår fick Hampus tag på den sista, tack och lov. Så nu har hon fått min mjölk igen och äter som in i gör hon också, så nu har jag inte ont i mina bröst och det blir ingen explotion idag inte:). Den lilla flicka som vi fått ska förresten få namnet Haley! Men nu har jag inget mer att skriva, ska försöka in och läsa mail och så. Hörs sen när jag har tid igen!♥
Stolt mor, med en vacker dotter!
näst intill klart..
magbild nr10, v38(37+6)
Hur som helst magbilden togs i tisdags då jag var inne i vecka 38, nu är jag ju inne i vecka 39, men det är ingen skillnad på magen, men den växer så det syns ialla fall och jag har fått bristningar på magen nu också! Det gör mig deprimerad men det är det värt!
Hur som helst här får ni den senaste magbilden!
det är skillnad på storleken sen förra magbilden som ni ser.
vecka 39
(Jag hoppar över att lägga upp vecka 37 och 38, känns inte så lönt. Nästan samma sak att skriva om de veckorna som jag har att skriva nu! Så ni får vecka 39 istället som är från denna veckan och inte försenat inlägg.)
Nu är du 39 veckor gången (eller gravid i 40:e veckan, om du föredrar att räkna så). Om du sitter vid din dator och läser detta, har du förmodligen inte fått din bebis ännu. Ingen överraskning, direkt — bara fem procent av alla bebisar föds på sitt 'förlossningsdatum'. De flesta gynekologer och barnmorskor anser inte att du gått över tiden förrän minst två veckor senare. För din skull kan vi förstås hoppas att du slipper vänta så länge. Tills dess kan du tillbringa tid med din partner eller dina andra barn, om du har några. Du kommer att vara glad att du gjorde det när bebisen väl kommer. Barnmorskan vill träffa dig och eventuellt ta ett urinprov denna vecka.
Mina tankar;
Nervös? Det är nästan det enda jag kan säga just nu.. För flera känslor och tankar hinner jag inte få fram just nu. Det är en ren spänning allt ihopa. Jag trodde faktiskt aldrig att det skulle bli såhär, men jag känner hur det verkligen känns nu när det snart är dags. Nu är det bara att vänta och vänta!!
Om min kille;
Märker tydligt hur han känner, han är minst lika nervös som mig. Och man märker hur glad han blir när bebisen rör sig när hon hör hans röst. Det är en stor lycka att se honom glad när hon rör sig eller vänder på sig så fort hon hör hans röst!
Såhär ser det ut i magen just nu;
En genomsnittlig bebis är lite över 50 cm lång och väger strax under 3,5 kg när den föds, men det är också vanligt och helt normalt att bebisen väger allt mellan 2,5 och 4 kg.
Fostervattnet, som var klart från början, är nu mjölkaktigt från allt det som avsöndrats från bebisen under graviditeten, bl a hudceller som ömsats för att ge plats för den nya hud som växer underifrån.
På TV börjar förlossningen typiskt med att vattnet går – mitt i en folksamling, såklart – och fortsätter med ögonblickliga sammandragningar. Du behöver sannolikt inte vara särskilt orolig att detta ska hända dig. Fosterhinnorna brister i mindre än 15 % av fallen och även om det sker så brukar bebisens huvud fungera som propp (du kan däremot märka att det läcker om du ligger ner). Det bästa är att ta det lugnt om detta sker – det kan ta timmar innan värkarna börjar – och ringa BVC eller läkare. Din kropp kommer att fortsätta producera fostervatten tills bebisen är född, så du kanske får rådet att stanna hemma tills värkarna har satt igång, eller eventuellt igångsättning.
Vad gör du om veckan går och ingen bebis kommer? Inget att vara orolig för. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum och man väntar i allmänhet minst två veckor innan man bedömer dig som överburen. Läs mer om vad du kan göra om du går över tiden.
vecka 36 (försenad)
Mina tankar;
Tankarna är väl desamma, hinner inte variera på en vecka. Men allting blir mer och mer spännande!
Om min kille;
det är väl samma där, han finns, han stöttar och tycker det är minst lika spännande!
Såhär ser det ut i magen just nu;
Bebisen lägger fortfarande på sig – ungefär 28 gram om dagen. Den väger kring 2,7 kg och är ungefär 47 cm lång. Vid den här tiden kan du eventuellt känna att bebisen rör sig nedåt och trycket i den nedre buken ökar. Detta gör att dina lungor och din magsäck får mer utrymme och det kan bli lite lättare att äta och andas.
Det kan däremot bli jobbigare att gå – för en del kan det kännas som om bebisen är på väg att ramla ut! Det fortsatta trycket på blåsan gör att du kan behöva gå på toa ofta. Fortsätt äta bra, både för din skull och bebisens. Läs vår kostguide om du vill ha inspiration.
I slutet av denna vecka anses du fullgången och bebisen kan i princip födas när som helst från denna tid. (Mellan 37 och 42 veckor räknas graviditeten som fullgången – innan 37 veckor anses bebisen underburen och efter 42 veckor överburen.)
Du kanske har märkt att brösten läcker lite. detta är helt normalt. Dina bröst har börjat producera den mjölk som kallas kolostrum eller råmjölk och som ger ditt barn en bra start. Om du känner att förlossningen börjar, kommer din barnmorska att undersöka livmoderhalsen. Hon kommer att se om den har börjat utplånas (bli tunnare) och dilateras (öppnas).
När du besöker barnmorskan kommer hon att kontrollera hur bebisen ligger. Denna information skrivs in i din journal så att de vet din historia när du kommer till sjukhuset för att föda.
vecka 35 (försenad)
Mina tankar;
Allting känns mer verkligt nu, och spänningen höjer med jämna mellanrum. Börjar också bli mer och mer nervös nu från att inte varit det innan. Tankarna kring allting blir fler och fler. Och jag undrar ofta hur det kommer att bli och hur det kommer att gå med förlossningen. Spänningen är på topp ialla fall!
Jag ser fram imot det lika mycket som jag är rädd.
Om min kille;
Tror han känner en aning spänning han med, tror han är lika nervös som mig om inte mer.
Han känner nog en del oro också om hur allting kommer att gå och vad som kommer att hända efter förlossningen.
Såhär ser det ut i magen just nu;
Nu väger bebisen ungefär 2,4 kg och är cirka 46 cm lång. Du kanske kan se en armbåge, fot eller ett huvud sticka ut på magen, när den rör och sträcker på sig. Eftersom livmoderns väggar och din mage sträcks alltmer och blir tunnare, kommer mer ljus in och bebisen kommer att utveckla tydligare dygnsrytm.
Denna vecka kan bebisen stoltsera med fingernaglar och ett par fullt fungerande njurar. Levern kan nu också bryta ner en del avfallsprodukter.
Nu är det mycket mindre fostervatten och du har förmodligen lagt på dig mellan elva och 14 kg. Din navel har också sträckts och sticker förmodligen ut. Eventuellt känner du dig andfådd nu när livmodern har växt så att dess ovandel sticker upp i bröstkorgen. Du kan också ha fått matsmältningsproblem av samma orsak.
Pröva att stå på alla fyra för att avlasta ryggen och titta i vårt fotogalleri hur man lindrar värk och spänning i slutet av graviditeten.
Fortsätt dricka mycket vatten även om du behöver kissa så ofta att du lika gärna skulle kunna flytta in på toa – bebisen behöver denna vätska. Däremot kan det vara klokt att dra ner på urindrivande drycker som té och kaffe.
vecka 34 (försenad!)
Mina tankar;
Allting känns verkligt nu. Nu är det verkligen inte långt kvar, snart har jag henne i famnen. En stor förändring, men en underbar en också. Det ska bli underbart, skönt, jobbigt och annorlunda på en och samma gång. Jag längtar, trots att jag vill vänta tills det verkligen är dags.
Om min kille;
Han finns där vid min sida hela tiden nu mera, dock för att vi har flyttat ihopa. Men nu känns allt lättare, och om det skulle vara så att det skulle hända något så vet jag var han finns. Känns skönt och det lättar på hjärtat väldigt mycket.
Såhär ser det ut i magen just nu;
Nu väger bebisen minst 2,2 kg och är lång minst 45 cm. Den fortsätter att lägga på sig underhudsfett, som sedan kommer att hjälpa den bibehålla sin kroppstemperatur.
Om du inte redan pratar med bebisen är det bra att börja nu – nästa vecka är hörseln fullt utvecklad. Det gör inget om du pratar bebisspråk – en del forskning pekar mot att nyföda föredrar ljusare röster.
Om du varit rädd att bebisen ska födas för tidigt, kan det vara lugnande att veta att 99 % av bebisar som föds i vecka 35 klarar sig bra och att de flesta inte får några allvarligare problem. Bebisens centrala nervsystem håller fortfarande på att mogna, men lungorna är nästan helt utvecklade nu.
Många kvinnor upplever att det pirrar eller domnar i bäckenet eller höfterna, bland annat när de är ute och går. Detta kan orsakas av att bäckenets ligament luckras upp inför förlossningen. Prata med din barnmorska om du besväras av det och läs om våra självhjälpsåtgärder.
vecka 33 (försenad!)
Mina tankar;
Allting blir mer spännande nu och allt känns mer verkligt. Bebisen där inne sparkar på bra, och det känns som det är någon slags match, danstävling eller andra konster där inne. Det hoppar och rör sig från sida till sida. Underbart, men obehagligt vissa gånger.
Men allitng känns annars helt fantastiskt.
Om min kille;
Han finns, han stöttar och han hjälper mig med allt. Ger mig ord som kan få mig att bli irriterad men glad samtidigt. Känns väldigt bra att ha honom nära hela tiden, så han själv kan få följa graviditeten genom att känna och se!
Såhär ser det ut i magen just nu;
Nu väger bebisen ungefär 2 kg och är cirka 44 cm lång. Nu bör bebisen (åtminstone för dig som är förstföderska) göra sig redo inför födelsen genom att vända sig upp-och-ner, så att huvudet pekar nedåt i bäckenet.
Under de kommande veckorna håller din barnmorska ett öga på bebisens postition – vissa bebisar får för sig att de ska vända sig uppåt igen.
Din bebis kranium är fortfarande lite mjukt, eftersom benen inte riktigt sitter ihop ännu – delvis för att förlossningen ska bli lättare. Människor föder barn med ovanligt stort huvud i förhållande till mammans bäcken och detta möjliggörs av att huvudet kan tryckas ihop lite under förlossningen. Övriga delar av bebisens skelett hårdnar däremot nu och huden håller på att bli mindre röd och skrynklig.
Om du är förstföderska, kanske bebisen vänder sig nedåt denna vecka och placerar huvudet mot livmoderhalsen. (Detta händer i ungefär hälften av alla förstagångsgraviditeter.) Om du är omföderska, är det vanligt att detta inte sker förrän sista veckan innan bebisen föds – och i vissa fall inte förrän förlossningen börjar. Vill du föda utan medicinsk smärtlindring? Här kan du läsa om icke-medicinska ("naturliga") metoder.
Får du svullna fötter och vrister mot dagens slut? Vätskebindning i kroppen, s k ödem, är ofta värre senare på dagen eller om det är varmt. Märkligt nog kan detta förvärras av vätskebrist. Din kropp – i synnerhet dina njurar – och bebisen behöver mycket vatten. Om dina händer eller ditt ansikte plötsligt sväller upp, är det viktigt att du kontaktar läkare – det kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning.
andra ultraljudet
Min "barnmorska" var 20-25 minuter försenad, precis som förra gången. Men hon förklarade att bebisarna inte ville sammarbeta med henne riktigt. Men denna gången hade jag en annan, det var inte samma "barnmorska" jag hade. Hur som helst så kollade hon bebisen och mäte huvudet, benet, magen och allt annat, vad jag forstod. Hon frågade mig om jag visste vilket kön det var, och då sa jag att hon förra som kolla mig sa att det var en tjej, och det höll denna barnmorskan också med om. Efter det så var jag tvungen att avbryta allt! Jag trodde jag skulle svimma av, allting blev suddigt och jag mådde så illa. Så fick lägga mig på sidan och så fick hon ändra på sängen lite, det blev bättre, men jag kände fortfarande att jag inte orkade mer. Efter ett tag gick det över, och då var vi klara. Fick torka mig och välja bilder. Vi tog dock alla 4 bilderna, men fick bara betala för 2 av dem, för hon sa att vi skulle handla glass för de andra pengarna! Så extremt söta "barnmorskor" jag fått bägge gångerna asså.
Hon sa att min bebis var den bästa bebisen hon hade haft för dagen, för den låg stilla och lät henne göra vad hon ville. Dock så räckte den tunga och öppnade munnen. Ett tag låg den och pussa på navelsträngen också. Fruktansvärt söt, och jag blev så jäkla glad över att få se henne igen!
Allting såg ialla fall bra ut, och bebisen vägde 1800gram, och växte precis som den skulle!
Trots att jag inte dricker mjölkt eller skött kosterna så som jag borde så var det helt perfekt. Och jag är i samma vecka och är beräknad runt den 10 augusti. Alltså 7 veckor kvar nu!!! JAG LÄNGTAR!!
vecka 32
Mina tankar;
Tankarna flyter på bra. Jag kan inte tänka mig att det är mindre än två månader nu som bebisen är beräknat till. Det har gott så otroligt fort, och allting känns mer och mer verkligt för varje dag som går, och jag längtar mer och mer efter att få se henne. Jag har mått och mår ibland fortfarande dåligt, men när jag tänker efter är det verkligen värt det. Jag hade kunnat gå såhär några månader till bara för att känna hur det rör sig där inne, och verkligen förstå att det lever någon inne i mig. För hälften av delen som jag gått och varit gravid har jag inte insett det själv och inte trott på det förens nu när det närmar sig slutet. Det hela är underbart!
Om min kille;
Han är den han borde vara. Han finns där och stöttar mig i alla lägen. Han ser fram imot att få träffa sin dotter precis som mig, om inte mer. Han tycker att det är så spännande och roligt. Vilket gör det mer roligt för mig att bära på vårt barn.
Såhär ser det ut i magen just nu;
Nu väger bebisen ungefär 1,7 kg och är cirka 42 cm lång från topp till tå. Lungorna kommer inte att vara fullt utvecklade förrän närmare förlossningen, men bebisen tränar redan andning genom att "andas" fostervatten.
En del bebisar har redan fullt av hår på huvudet, medan andra bara har små fjun. Att ha tjockt hår vid födseln garanterar inte att man kommer att ha tjockt hår senare i livet, men det har visat sig att barn som har tunt hår oftast har tunnare hår också som vuxna.
Om bebisen är en pojke, brukar testiklarna nu vandra ner i pungen från bukhålan. Det händer emellertid att den ena eller båda testiklarna ligger kvar tills efter födseln. Två tredjedelar av alla fall då testiklarna inte vandrat ner i pungen vid födseln har rättat till sig av sig själva vid ettårsdagen.
Du lägger förmodligen på dig ungefär 450 gram i veckan nu, framför allt därför att bebisen lägger på sig nästan halva sin födelsevikt under en fullgången graviditets sista sju veckor. Se till att du äter bra den sista tiden.
magbild nr9, v32(31+0)
Men hur som helst nu ska ni få nya magbilder, tog dem i natt när jag gick in i nya veckan.
inte så farligt stor! Eller är jag det?
magen har växt rejält.
en bild upp ifrån
lite bilder
Gjorde mig några skorpor med räkost på, inte vanliga skorpor som liknar korvbröd utan dessa ser typ ut som små rostebröd! Ja, ni fattar. Hur som helst är ni redo?
trosor som jag fick av mammas kompis, köpta i Thailand
3 tröjor i olika färger och mönster, av mammas kompis.
Också köpt i Thailand.
2 andra tröjor, visst är dom söta? också av mammas kompis
och köpt i thailand dom med.
2 par söta byxor, (av mammas kompis & köpta i thailand!)
filtarna/handdukarna jag snacka om.
(också av mammas kompis & köpta i thailand, kanske ni ser!)
startpaketet mamma köpte till mig
vita bodysarna, mamma som köpt dem också!
Presentpaketet jag fick av mamma.
Ligger allt som behövs i den + en liten nalle också.
örhängena jag fick av mammas kompis!
TACK FÖR ALLA SAKER!♥
små & söta
barnkläderna
Jag har kommit på att denna veckan går jag in i vecka 32, vilket innebär att jag bara har 8 veckor kvar!! SHIT! Måste börja köpa kläder, eller barnsaker överhuvudtaget! Tiden bara rinner iväg, och när man som minst anar det så är bebisen påväg. Så nu måste vi sätta glöd i kolen.
Men just nu vet jag knappt vad som behövs och inte behövs i och med vi ska få saker av andra också. Som mamma har en kompis som har en lite pojke och de hade tydligen jätte mycket saker de inte hann använda till honom, som babysit och sånt. Så vi ska väl hämta det + min bror spjälsäng som är hos mammas kompis någon dag så vi kan se vad som behövs och inte behövs. Gud, det är så mycket man måste tänka på nu förtiden. Det är ju inte direkt en eller två saker utan hundra saker i och med vi snart ska flytta också. Men jag tror det kommer att bli bra, vi får ju så mycket hjälp av alla så det löser sig nog ska vi se.
Nu vill jag bara att mamma ska komma hem och ha med sig paketet från Ellos. Tänk så nyfiken man kan vara över små bebis kläder, tänka er kläder som inte ens är till sig själv kan göra så att man längtar så mycket. Ja, det hade jag aldrig trott! Nu måste jag kissa!
vecka 31
Mina tankar;
Nu vill jag att bebisen ska ut!! Min mage blir större och större för varje dag som går, och tankarna kring detta får mig bara att känna ångest. Jag får inte ångest att jag valt att behålla mitt barn eller så, utan jag får ångest när jag ser på mig själv och märker att jag är rund, tjock och kan inte röra mig på ett "normalt" sätt! Men jag antar att det är nu när mina hurmoner ändrats och jag ser mig själv som ett tjockt objekt vilket jag är, men jag ser bara inte det charmiga i det vilket det faktiskt också är. Hur som helst känner jag hur bebisen rör sig där inne, hur ont jag har överallt för att den rör sig, sparkar mig hårt på vissa ställen, och sen har jag ju ont för att jag är så tung och stor nu. Det är trots allt inte många veckor kvar, sen är det en ny tjej i världen! JAG LÄNGTAR!
Om min kille;
Han gör för det mesta allt för mig just nu. Han märker hur oduglig jag är när jag ska göra något så han tar hellre tag i det själv, istället för att begära att jag ska göra det och vänta en evighet innan det är fixat. Han masserar mig och tycker att jag är världens sötaste och snyggaste i min kropp, vilket är ren lögn! Det vet jag! Jag är gravid, men visserligen är jag inte blind själv. Men han tror tydligen det, men visst han försöker muntra upp mig, men det går inte alltid så bra. Men han är duktig ändå.
Såhär ser det ut i magen just nu;
Bebisens kropp, armar och ben fortsätter att rundas av i takt med att underhudsfett tillkommer – och de ser äntligen ut att vara i proportion till huvudets storlek. Den väger ungefär 1,5 kg nu, ser mer och mer ut som en nyfödd bebis ”ska” göra och är drygt 40 cm lång.
På grund av trängseln därinne, har du kanske märkt att bebisen inte längre rör sig lika livligt. Så länge den fortsätter vrida på sig lite, så vet du att allt står väl till. Det kan vara svårt att tro, men bebisen har fortfarande en hel del växande kvar innan den föds – ungefär 900 gram!
Bebisens inre organ fortsätter att utvecklas och mogna och den kissar nu vatten, vilket är bra träning inför livet utanför. Snart kan du vara förvissad om att ditt barn börjar få ett rikt inre liv – undersökningar har visat, att bebisar i magen har perioder av drömsömn redan kring åttonde månaden.
Du har förmodligen gått upp 1,3-1,8 kg denna månad. Ett knappt halvkilo (450 g) per vecka är helt normalt under sista trimestern, eftersom bebisen går igenom en sista växtspurt inför födseln.
tankar & känslor
Tiden rinner iväg så fort nu mera och jag är glad för det, så slipper jag sitta och längta efter att miraklet ska komma ut, men samtidigt så vill jag att tiden ska gå lite långsammare så att jag hinner leva sista tiden som icke mamma, så att jag hinner att vänja mig och se allting från ett annat perspektiv. Trots att jag längtar så mycket tills mitt barn kommer ut, så vill jag ändå utnyttja den sista tiden som jag har nu. Jag vill se mig omkring och leva mitt liv innan jag blir mamma om några veckor. Och med det menar jag inte att jag inte vill bli mamma och inte är redo för det, för det är jag, det var jag redan sen jag tog mitt beslut om att behålla det. Men trots att jag valde att behålla mitt barn så vill jag ändå leva den sista tiden i mitt liv som ungdom, eller ett barn till och med. För trots att jag ska bli mamma så är jag fortfarande ett barn och det kommer jag att vara ett bra tag till och för min mamma kommer jag alltid att vara ett barn, trots att jag är gammal så kommer jag alltid att vara ett litet barn i hennes ögon.
Men jag ångrar absolut inte att jag valt att bli mamma, och kommer aldrig att göra det. För sen när mireklet kommit till världen kommer det att kännas som mitt riktiga liv, kommer kännas konstigt i början kanske. Men jag kommer att inse att jag har allt som jag kan ha i mitt liv och njuta av varje sekund och skrik jag får höra! Jag tror att ni som läser detta mer eller mindre förstår mina känslor och mina tankar kring det hela.
man kommer alltid att vara ett litet barn i sin mammas ögon!
vecka 30
Mina tankar;
Just nu känner jag en enorm längtan! Kanske är det för att jag vet många som fött den senaste tiden, så gör det väl att jag längtar mer efter mitt eget också. Jag älskar när den sparkar mig så hårt att jag inte kan andas, jag älskar när det fladdrar inne i min mage, jag älskar när den rör sig, jag älskar att den finns, jag älskar att den får mig på bättre tankar och humör, jag älskar helt enkelt det jag går igenom!
Det är en extremt härlig känsla. Jag är fortfarande ännu inte van vid att säga att jag ska bli mamma och att jag ska ha en dotter, munnen känner sig ännu inte riktigt van med det. Men det blir bättre och bättre för varje gång jag säger det! Nu är det mindre än 10 veckor kvar och längtan är enormt stor! Nu gäller det att fixa de sakerna som borde fixas, sen så är det bara till att hålla tummarna för att allting ska gå bra!
Om min kille;
Han har varit ett stöd genom hela min graviditet i princip. Eller ja, från vi nu fick reda på att jag var gravid. I början var han osäker och ville inte. Dels för att han kände sig osäker och så. Men han har aldrig tvingat mig till abort eller något liknande. Han har bara stått där och sagt att han stöttar mig för vad jag än väljer och än idag stöttar han mig och ger mig de krafter jag saknar. Det känns så underbart! Han snackar mycket om sin lilla dotter och han tycker att det är väldigt spännande nu. Han gör helt enkelt det han kan, och försöker så gott det bara går, vare sig det gäller ekonomi, saker som behövs fixas eller mitt mående. Han gör allt han kan för vår skull, framför allt för min skull nu när jag är gravid. Men han tänker minst lika mycket på vår kommande dotter.
Såhär ser det ut i magen just nu;
Bebisens lungor och matsmältningssytem är nu nästan färdigutvecklade. Ökningen i längd kan komma att sakta av (bebisen är ungefär 40 cm lång nu), men den kommer att lägga på sig vikt ända fram till födseln.
Bebisen fortsätter att blinka och kan förmodligen se vad som händer inne i livmodern, till exempel skiftande ljusnivåer och rörliga ljuskällor. Om du håller en ficklampa mot magen, kanske bebisen inte bara vänder sig mot den, utan sträcker sig eventuellt mot ljuset. En del forskare tror att det stimulerar bebisens synutveckling om du har magen ”ute” i ljuset. Förvänta dig inte att bebisen ska ha perfekt syn när den föds, däremot – nyfödda ser bara någorlunda bra på 20-30 centimeters avstånd. Normalseende barn når inte vad vi menar med perfekt syn förrän de är mellan sju och nio år gamla. Bebisen har nu ögonbryn och ögonfransar.
Nu omges bebisen av ungefär en liter fostervatten, men det blir mindre när den blir större och det blir trångt. Din expanderande livmoder trycker på diafragman, vilket kan göra att du känner dig andfådd och har svårt att andas ordentligt, men det är en naturlig följd att att det är trångt om utrymmet. Vid ungefär 34 veckor (eller precis innan det är dags att föda, om detta är din andra eller tredje graviditet) kommer bebisens huvud att vändas nedåt i bäckenet inför förlossningen, vilket gör att det blir lättare att andas och äta.
flicka eller pojke?
Sanningen är att det faktiskt ska bli en flicka. Jag väntar en flicka, en alldeles egen lite prinsessa ska jag få! Jag trodde själv först att det skulle bli en kille, jag vet inte varför men det brukar oftast vara så när man vill ha de motsatta könet, så får man det andra istället. Men jag bryr mig egentligen inte om könet på mitt barn, för jag hade älskat den oavsett vilket kön! Jag hade sett upp till den och gett den kärlek i vilket fall som helst, så könet spelar för min del ingen roll. Men visst har man ibland sina önskningar och det hade jag. Jag har alltid velat ha en lillasyster, men nu så får jag istället en egen dotter! Att jag velat ha en lillasyster är för att jag det finns så mycket man kan pilla med hos dom, sminka dom, sätta upp frisyrer, leka massa roligt med dem osv. Nu när jag fick min lillebror så blev han ju drabbad av dock-lekandet, sminkningen osv. Och man kan väl säga att han inte har uppskattat det direkt, men låtit mig göra det ändå för att göra mig glad. Underbar bror!♥
Men en sak är säkert och det är att jag ångrar verkligen inte att jag fick en bror. Jag älskar min bror över hela mitt hjärta! Han är det bästa i mitt liv, han är den som får mig att må bra, det är han som får mig att stå upp på mina två ben! Det är han som alltid lyser upp när något blir mörkt. Det är han som är ljuset i mitt liv. Han känns som lite som mitt barn, det känns som att han är "min son", det låter konstigt men jag har växt upp med honom. Och vi har varit där för varandra i alla lägen. Vi har gått igenom eld och vatten tillsammans. Vi har aldrig varit ifrån varandra en mycket längre tid, och när vi varit det så har vi ändå haft varandra nära. Jag vet alltid var jag har honom. Jag vet att när jag vänder mig om så står han där med sin famn öppen. Han är så mycket mer än en "bror" för mig.
Ja, nu vet ni ialla fall att det är en tjej och det var egentligen det detta inlägget skulle handla om, men det blev lite mer än så!
Sparka på bara!
Mamma har inte kommit hem ännu, tror inte hon kommer heller. Sover väl hos Micke skulle jag tro. Min bror har lagt sig bredvid mig, och Teddy har lagt sig under mammas säng mer verkar inte få någon ro när han hör att jag stoppar popcorn i munnen. Jag ska strax också gå och lägga mig för att vakna upp tidigt så jag kan gå upp och fixa matsäck till brorsan som ska ha fotbollsturnering imorgon, ska kanske upp och kolla han ville ju det. Får se helt enkelt, är det fint väder så kanske, men annars så skiter jag nog i det. Men ja, som sagt så får vi se.
Nu är det inte många dagar kvar tills jag blir 17 år, gud vad detta året gått snabbt! Jag hänger inte riktigt med i svängarna faktiskt. Och på onsdag går jag in i vecka 30, vilket innebär att det bara är 10 hela veckor kvar då! Toppen, men jag längtar inte till förlossningen mer för det. Visst längtar jag efter lillen, men inte efter att trycka ut lillen. Men den smärtan jag går igenom den dagen, den stunden, den minuten så är allt värt det. Jag får ut min lilla skatt åtminstone, och den skatten kommer och förblir det värdefullaste i mitt liv. Med eller utan Hampus så kommer jag att klara det, och jag är säker på att jag kommer att älska mitt barn lika mycket oavsett fast Hampus är med i bilden eller inte! Det kommer alltid att vara mitt barn som jag kommer att se upp till. Jag kan säga så mycket som att "jag valde inte att bli gravid, men jag valde mitt barn" och det är ingenting jag kommer att ångra. Jag känner redan nu hur mitt hjärta slår när jag säger "mitt barn". Ni som inte går/gått igenom de jag gör nu komme en dag att förstå vad jag menar med allt detta jag sitter och skriver som kommer från mitt hjärta. Tro mig, alla mamma har samma känslor!
Nu ska jag inte snacka mer, nu ska jag läsa bloggar, in på bdb och titta där, skicka lite sms, blogga igen(godnatt inlägget), sen sova!
första barnkläderna
Startpaketet
Presentpaket som mamma köper till oss.
Och sen så tror jag att hon beställde dessa, men kommer inte ihåg om det var kort eller långarmat?!
