may hawbring -

Ni hänger väl med fortfarande? Ni läser väl min blogg fortfarande? Dock inte här, men på nattstad? Hitta länk på inlägget under!
Jag ser att någon fortfarande läser här på denna bloggen, men inte många dock! Men häng med. Nu blir det lite mer spännande, för nu ska jag jobba, vara mamma och gå nagelkurs. Göra något jag tycker om att göra!:)

Pussssss

ni glömmer väl inte att hänga på den andra bloggen? den är uppe i ca en månad. för att jag ska testa på andra ställen. så häng med dit istället, klicka här!

nu kommer jag att finnas på nattstad. kommer pröva att blogga där. och är det bra nog, så kommer jagatt fortsätta och blogga där. men denna bloggen kommer alltid att finnas kvar. för den ligger mig varmt om hjärtat!
häng med till min blogg nu, och fortsätt följa mig där.

ger det en månad. sen får vi se var jag är någonstans!:)♥

HÄR FINNS JAG!

God förmiddag♥

hoppas att allt är bra med er. Med mig är det bra:)
har precis gått upp nästan. men inte precis vaknat dock.
haley var snäll idag och somnade om 2 gånger tills runt 11. Så jag har fått sova ut lite längre idag.
sitter här i hampus lägenhet. han jobbar dock. och haley leker med pappas fjärkontroller.
hon är väldigt duktig på att ta efter vad andra gör. och blir jätte ledsen när man säger till henne om något och det gäller minsta lilla man säger till henne.. en känsloladdad bebis, verkligen! & när man väl ser henne så ledsen så kan man ju inget annat än att få dåligt samvete och trösta henne. vet att man ska vara ganska stark i sig själv när man säger till om något som inte inte får lov att göra. men en dag kanske jag kan bli stark när det gäller att säga till om något. vem vet? vill man så kan man!

aja, nu ska jag städa undan här lite åt honom. sen se om jag har fått någon post. borde få det idag.

vet ni vad jag saknar? att kliva upp på nätterna för att amma eller ge Haley mat. Att veta att hon vaknar för att få känna närhet och tryggheten. Numera så gör jag ju inte det, hon har sovit hela nätter sen hon var 2 veckor. Så det var en ytterst kort period jag fick känna på att vakna upp på nätterna. Jag var så trött, men klev upp för att jag visste att hon behövde mig, och för mig räckte det långt! Jag var trött, men aldrig var jag osäker på att kliva upp en enda gång. Att gå upp för att någon behöver en, behöver närhet och trygghet det är så underbart. Jag saknar det så otroligt mycket. det var bara en kort tid jag fick vara med om det, men jag hade aldrig tvekat om att få gå igenom det igen! för det var underbart!

men självklart så är jag så nöjd med att få sova hela nätter och att hon är så snäll mot mig. det tackar jag henne för otroligt mycket. jag har tur, lyckliglottad är jag! & kan knappt beskriva det med ord.
hur många får sova hela nätter redan från vecka 2? hur många har en lugn bebis under iprincip hela tiden?(haley har aldrig varit gnällig, mer än när hon är jätte jätte trött! inte ens när hon varit sjuk har hon varit gnällig) vem får en ensam tid på kvällar och även morgnar? ja, jag menar allt det där som inte alla andra får har jag fått. min dotter gav mig den lyxen. och jag är så tacksam! och det räcker inte ens..
hon är min lilla bebisgris, en otroligt fin sådan!

..det är nog det värsta som finns!
människor som inte kan vara ärlig är det mest fulaste som finns. det värsta som finns för mig.
speciellt när en människa man är ärlig mot ljuger då blir man bara förnedrad.
och vuxna människor som ljuger och låtsas att de bryr sig är bara patetiska och äckliga i mina ögon. kanske är det bara jag. kanske är det fler än jag!

människor som ljuger och håller på är inte människor för mig. och människor i mina närhet som håller på så är inte något speciellt för mig heller. bryr mig gör jag, för man kommer längst med sanningen. men vill folk ljugs då visst, gör det om du mår bra av det då.. men jag tänker inte göra samma sak..

sen tycker jag det är märkligt..
människor som blivit lurade av sin kille/tjej men sen inte kommer ihåg känlsan av det när någon annan går igenom samma sak är sjukt konstigt..

jag menar nu när jag gått igenom alla lögner och folk som lurat mig och ljugit för mig så kommer jag att komma ihåg det tills någon av mina nära blir behandlade likadant. oavsett vad så kommer jag att stötta dem och jag kommer absolut att förstå dem.. men konstigt att en människa som också blivit lurad av sin kille helt plötsligt håller på och hjälper till och bara försvann när det blev min tur. är det mänskligt?
borde man inte lära sig av det man gått igenom, borde man inte stötta andra när de andra går igenom samma sak. borde man inte minnas hur ont det gjorde? för tro mig det kommer jag alltid att göra..

och sen att skriva ut en massa saker på fb, och inte kunna stå för det. det är falskt, så patetiskt. jag utesluter inte någon. men jag skriver om de jag har mig närmst. om de som bryr sig om mig på riktigt. och om de som står där när alla andra gått. thats it bitch!;)

jag förlorade. jag tänker inte köra fler falskspel! jag vill inte dela plats med någon heller. därför ger jag mig hellre och blir hellre kallad för en "förlorare". det kvittar mig.
jag har gjort bra ifrån mig, jag är nöjd med min insats iallafall och det är huvudsaken.
varför ska jag tävla för att att få det jag vill ha? varför ska jag tävla för att allting ska bli bra? för jag vet innerst inne att en dag kommer det att bli bra och jag kommer att hitta rätt. så varför tävla om någon som inte tävlar om en tillbaka?

jag vill inte vara som någon annan, jag vill vara mig själv och att du ska ta mig för den jag är. för annars kan det vara så. jag tänker inte bygga upp något som jag inte får nytta av sen. tänker inte ge mig in i elden ännu en gång och sen stå där själv och känna mig så lurad. för är det så, så har jag gått igenom det tillräckligt! om ens det räcker! tyvärr, kan jag inte hjälpa dig att bygga upp något, jag vill inte. jag vill inte ha någon som går bakom min rygg och ljuger för mig. för i såna fall klarar jag mig bra själv. jag ljuger alltid för mig själv och det räcker!
tyvärr kan jag inte hålla att vi skulle mötas på halva vägen!

kärlek handlar om att inte ge upp, att kämpa, ge allt man har och kunna ge och ta. men i vårt fall är det inte så.
vi ger upp, kämpar inte, tror inte på varandra och det finns ingen tillit alls. vi kan inte ge och ta. för den ena ska alltid ge och den andra ska alltid ta.

så jag är en förlorare och är en nöjd sådan!


jag har varit en bland de lyckligaste tjejerna i världen.
& jag är det fortfarande.
jag har allt jag vill ha.
har en super fin och vacker dotter.
hon har en alldeles perfekt gudfar.
en alldeles super moster/morbror. en underbar mormor som älskar henne för allt hon gör.
inte nog så har hon faktiskt en toppen pappa. oavsett vad han kommer va i mina ögon eller vad vi kallar varandra eller vad vi har gått igenom så har han varit en perfekt pappa till vår dotter. och det kan jag aldrig ta ifrån honom. den delen kommer han alltid att ha! och jag älskar honom för att han är en fin pappa.

innan idag så satt jag och snacka med min bror. han frågade när barn började att gå. och då sa jag "ja haley är ju snart 11 månader så snart borde hon väl börja gå".
& då slog det mig att nästa månad fyller min lilla bebis 1år. och genast fick jag panik. herregud sa jag till min bror, tiden går ju overkligt snabbt! hon växer fortare än jag förstår. just vid den punkten är jag nog lite seg & trög. men jäklar, ett helt år snart sen hon kom ut till världen?! vill inte tro att det är sant...
hon är ju min "lilla bebis", men antar att jag får ändra till stora bebis nu!

och när jag väl kom på detta så fick jag panik. för att allting är som det är just nu och jag vill inte att hon ska få uppleva det innan hon ens fyllt ett. men vad ska jag göra? allt är som det är, och jag kan inte göra något!
hon mår bra, det vet jag. hon är som hon brukade vara. men jag vet att det saknas en pusselbit i hennes pussel också, för det gör detsamma i min!
kanske en dag hamnar pusslet på plats, men den dagen kommer inte vara nu.
men oavsett vad kommer jag att försöka göra allt för min stora bebis, hon ska vara lycklig på alla sätt och vis. och hennes ett årsdag ska hon få det så bra som det bara går!




någon timme gammal.

jag älskar dig mer än ord kan beskriva..

Hejhopp bloggen!

Blogga inte igår, orkade inte och hade inte tid. Vid 14 stack jag ner till stan och mötte upp Hampus som skulle på ett möte. Sen efter det gick vi inne i stan, åt glass och så träffa jag några vänner. Sen hemåt. Jäklar vad varmt det var igår. Hampus "missade" bussen, eller den körde snarare inte där han stod och väntade. Så det ringdes på dörren en stund efter han gått. Trodde det var någon annan, men ack så fel jag hade.
Jaja, han sov här inatt, fick låna mitt sommarkort så han slapp betala 70 spänn på biljett till hässleholm. De jobbar tydligen där.
Men trots det så kom Hampus försent imorse. Han vaknade och somnade om, och jag sov. Anser inte att jag måste ta ansvar för det längre. Så jag sov ju som en stock. Sen märker jag att han går upp och då säger han till mig att han inte hinner ner till tåget på 10 minuter. Inte för att jag var klarvaken och fatta vad han mena men ja, nu kommer jag iallafall ihåg att han sa det.

Ja, han stack iallafall sen. Och väckte Haley påvägen också så jag fick brottas lite med henne innan vi somna om till typ halv 10. Jag var helt slut, somnade rätt sent igår då jag inte kunde somna och gick ut och lyssnade på musik istället. Känns konstigt att Hampus är här. Inte för att jag inte tyckte det var trevligt, men det kändes konstigt. Det var 3 veckor sedan som vi sov tillsammans och kunde umgås kvällstid efter han kommit hem från jobb. Och som sagt försöker jag bygga upp min vana att sova själv och klara mig själv.
Efter en stund kom hampus ut och kalla på mig och sa att jag skulle lägga mig, så det gjorde jag.
Därför dog jag lite när jag väl lagt mig!:) haha
nu ska snart lillskiten sova. herregud så gnällig hon är nu!
så vi får höras mer senare!