Sparka på bara!
Lillen ligger varmt och skönt inne i min mage och sparkar och har sig. Jag är inte riktigt säker, men brukar inte tränignspassen vara slut vid den här tiden? Klockan är över 23 och då är väll alla träningspass avslutade eller har jag fel? Eller lillen kanske kör eget träningspass inne i magen, vad vet vi(!?)
Mamma har inte kommit hem ännu, tror inte hon kommer heller. Sover väl hos Micke skulle jag tro. Min bror har lagt sig bredvid mig, och Teddy har lagt sig under mammas säng mer verkar inte få någon ro när han hör att jag stoppar popcorn i munnen. Jag ska strax också gå och lägga mig för att vakna upp tidigt så jag kan gå upp och fixa matsäck till brorsan som ska ha fotbollsturnering imorgon, ska kanske upp och kolla han ville ju det. Får se helt enkelt, är det fint väder så kanske, men annars så skiter jag nog i det. Men ja, som sagt så får vi se.
Nu är det inte många dagar kvar tills jag blir 17 år, gud vad detta året gått snabbt! Jag hänger inte riktigt med i svängarna faktiskt. Och på onsdag går jag in i vecka 30, vilket innebär att det bara är 10 hela veckor kvar då! Toppen, men jag längtar inte till förlossningen mer för det. Visst längtar jag efter lillen, men inte efter att trycka ut lillen. Men den smärtan jag går igenom den dagen, den stunden, den minuten så är allt värt det. Jag får ut min lilla skatt åtminstone, och den skatten kommer och förblir det värdefullaste i mitt liv. Med eller utan Hampus så kommer jag att klara det, och jag är säker på att jag kommer att älska mitt barn lika mycket oavsett fast Hampus är med i bilden eller inte! Det kommer alltid att vara mitt barn som jag kommer att se upp till. Jag kan säga så mycket som att "jag valde inte att bli gravid, men jag valde mitt barn" och det är ingenting jag kommer att ångra. Jag känner redan nu hur mitt hjärta slår när jag säger "mitt barn". Ni som inte går/gått igenom de jag gör nu komme en dag att förstå vad jag menar med allt detta jag sitter och skriver som kommer från mitt hjärta. Tro mig, alla mamma har samma känslor!
Nu ska jag inte snacka mer, nu ska jag läsa bloggar, in på bdb och titta där, skicka lite sms, blogga igen(godnatt inlägget), sen sova!
Mamma har inte kommit hem ännu, tror inte hon kommer heller. Sover väl hos Micke skulle jag tro. Min bror har lagt sig bredvid mig, och Teddy har lagt sig under mammas säng mer verkar inte få någon ro när han hör att jag stoppar popcorn i munnen. Jag ska strax också gå och lägga mig för att vakna upp tidigt så jag kan gå upp och fixa matsäck till brorsan som ska ha fotbollsturnering imorgon, ska kanske upp och kolla han ville ju det. Får se helt enkelt, är det fint väder så kanske, men annars så skiter jag nog i det. Men ja, som sagt så får vi se.
Nu är det inte många dagar kvar tills jag blir 17 år, gud vad detta året gått snabbt! Jag hänger inte riktigt med i svängarna faktiskt. Och på onsdag går jag in i vecka 30, vilket innebär att det bara är 10 hela veckor kvar då! Toppen, men jag längtar inte till förlossningen mer för det. Visst längtar jag efter lillen, men inte efter att trycka ut lillen. Men den smärtan jag går igenom den dagen, den stunden, den minuten så är allt värt det. Jag får ut min lilla skatt åtminstone, och den skatten kommer och förblir det värdefullaste i mitt liv. Med eller utan Hampus så kommer jag att klara det, och jag är säker på att jag kommer att älska mitt barn lika mycket oavsett fast Hampus är med i bilden eller inte! Det kommer alltid att vara mitt barn som jag kommer att se upp till. Jag kan säga så mycket som att "jag valde inte att bli gravid, men jag valde mitt barn" och det är ingenting jag kommer att ångra. Jag känner redan nu hur mitt hjärta slår när jag säger "mitt barn". Ni som inte går/gått igenom de jag gör nu komme en dag att förstå vad jag menar med allt detta jag sitter och skriver som kommer från mitt hjärta. Tro mig, alla mamma har samma känslor!
Nu ska jag inte snacka mer, nu ska jag läsa bloggar, in på bdb och titta där, skicka lite sms, blogga igen(godnatt inlägget), sen sova!
Kommentarer
Trackback
