may hawbring -

Nu är jag i vecka 23(22+0), veckorna går verkligen jätte snabbt förbi. Och jag längtar bara för mer och mer för varje dag som går! (förra veckan kom fick jag ju inget mail om min vecka, men denna veckan kom det ett mail om vecka 23. Vet inte vad det var som hände förra veckan, kanske var det något som var fel med sidan.)


Nu är du 23 veckor gången (eller gravid i 24:e veckan, om du föredrar att räkna så). Ser du fram mot förlossningen? Om du har så mycket energi att du hoppar omkring av glädje, kan din bebis ta del av det eftersom både hörsel och balanssinne är välutvecklade nu. Dessutom kan den blinka. När du nått vecka 24 är din bebis såpass utvecklad att den har en överlevnadschans om den skulle födas för tidigt. För varje vecka som går kommer din bebis att mogna mer och mer och bli bättre rustad att möta världen utanför din kropp.

Mina tankar;
Jag tycker bara det blir mer och mer spännande för varje dag som går. Och jag känner hur jag kommer närmre mitt lilla barn i magen varje dag. Jag märker att jag tänker mycket mer på det än vad jag gjort förr, jag märker att jag gör saker för barnets skull mer än vad jag gör för min egen skull. Jag märker hur det rör sig i magen, jag märker hur den hickar och hur den sparkar mig. Jag längtar tills den kommer ut och hälsar på mig. Den är så nära men ändå så långt borta!

Om min kille;
Han kommer närmre och närmre han också. Han snackar med den varje gång han får en chans att göra det. När han inte är här så ber han mig hälsa bebisen god morgon och god natt. Han snackar mycket mer om den och det känns verkligen som om han verkligen är redo för det hära som kommer att förändra hela vårt liv. Men han verkar inte se något hot i det hela. Vilket gör honom till en bra pappa redan här!

Såhär ser det ut i magen;

Bebisen väger nu strax över ett halvt kilo och är nästan 30 cm lång från hjässa till häl. Hörseln är välutvecklad och den kan höra din röst (som under vatten), dina hjärtslag och de mullrande, gurglande och kurrande ljud din mage och tarm gör. Höga ljud som bebisen ofta hör inne i livmodern, t ex hundskall eller dammsugaren, kommer förmodligen inte att låta otäcka efter födseln.
Du kanske börjar känna dig klumpig och ovig nu när din tyngdpunkt förflyttat sig. Tandköttet blöder eventuellt när du borstar tänderna och du kanske har fått knoppnavel? Sådant kommer att gå tillbaks till hur det var förut efter förlossningen.

Det är många som frågat mig hur jag tänkt nu när jag är gravid och är så ung. Många som ställt frågan hur jag ska göra, hur jag kommer att klara allting i och med min ålder. Om jag tänkt på abort osv. Och vissa av mina närmaste vänner kunde inte acceptera mitt beslut, vissa har bara stuckit när det är nu man behöver dem!
Och vissa undrar vad mina föräldrar sa om det och vad min pojkvän sa!
Jag ska försöka svara på allting nu, på en och samma gång.

Jag gick första året på gymnasiet innan, gick linjen handel-adminstration. Och jag har haft så mycket planer fram över, så många önskemål, många resor som jag suttit och planerat med både vänner och familj. Så mycket jag tänkte på helt enkelt. Men en dag kände jag att något inte stämde alls. Jag gick till vårdcentralen och gjorde ett graviditetstest, och det visade sig vara positivt! Jag visste inte vad jag skulle säga när jag fick höra ordet "positivt" jag blev så jävla rädd med en och samma gång. Det var inget jag hade planerat att bli gravid i sådan ung ålder. Jag visste inte vad jag skulle göra, om jag skulle gråta eller skratta. Och den första tanken som slog mig i huvudet var;  - vad fan kommer mamma att säga? Hur fan ska jag möta henne med något som detta?
I och med att jag och min mamma haft väldigt mycket problem med varandra så visste jag inte hur hon skulle ta det, men när jag berättade det tog hon det fruktansvärt bra. Det kändes som jag lättade en sten ifrån hjärtat. Det blev genast så skönt. Men dock var det mindre skönt när mina närmaste vänner inte kunde acceptera det och istället började snacka skit och bråka med mig. Vilket jag verkligen inte behövde just då och inte nu heller! Men det förstod dem inte. Jag fick höra både det ena och det andra från mina närmaste vänner, de jag trodde var äkta vänner, de som jag trodde alltid skulle finnas där för mig, vilket sedan visade en helt annan resultat. Jag valde att välja bort de vännerna jag hade litat på så pass mycket, och valde istället att lita på de vänner som verkligen kunde acceptera mitt beslut och alltid ställer upp för mig när det är något. Och jag ångrar inte en sekund att jag förlorat så många vänner som jag gjort bara för min graviditet, om de nu hade varit äkta vänner hade de stöttat mig och accepterat det och varit glad för min skull. Jag fick lära mig en ny sak och är glad att jag fick lära mig det snabbt innan de förstörde mitt liv. Hellre få äkta vänner än många falska kom ihåg det!

Ialla fall min mamma tog det bra och min pojkvän var redan medveten om känslan jag hade haft så när jag sa att jag var gravid så var det inget märkvärdigt med det, för vi kände på oss båda två från början att det var något som inte stämde. Vi var från hela början osäker på hur vi skulle göra, framför allt jag. Men i och med jag hade gått så pass långt och hade behövt göra en skrapning om jag skulle göra abort, och det var inget jag ville. Det var inte min rätta utväg. Jag visste att jag på något sätt skulle klara av det, och att Hampus skulle bli en toppen pappa. Jag hade det i baktanken hela tiden. En dag snackade jag allvar med Hampus och vi beslöt oss för att behålla det. Det var inte förens i vecka 18 jag berättade för mamma. Samma gjorde vi med min pojkväns föräldrar, alla tog det så bra. Och hans vänner har inte sagt något illa, trots att de tycker vi är unga så tror de på oss det är jag helt säker på. Jag kommer att ta den hjälp jag får och försöka lista ut något bra. Och barnets pappa har ju nu mera jobb och kan då hjälpa till med ekonomin, men jag vill inte att han ska behöva försörja oss allihopa. Så därför försöker vi att hitta den rätta utvägen nu. Vi kommer även att flytta ifrån Hörby, jag vill här ifrån. Dels för alla falska människor och rykten. Och sedan för att det är väldigt obekvämt och osäkert här, trots att det är en liten by.
Och jag ska säga en sak till att jag ångrar mig inte att jag valde att behålla mitt barn, jag älskar mitt barn, jag älskar det jag valt. Och jag vet att jag är ung, men även en ung mamma kan vara en bra mamma som alla andra mammor. Man behöver inte vara över 25 för att vara en bra mamma.
Och jag kan säga att jag är stolt över att bli ung mamma, för det är inte säkert jag får den chansen igen att bli mamma, jag kanske inte får chansen att få barn igen vem vet? Och det finns många som inte kan få barn hur mycket dem än vill. Så därför är jag stolt över att jag kan få barn och valde att behålla det. Att jag är en av dem miljoner människor som kan få barn, medans den andra miljonen inte kan få, som då aldrig heller får känna på hur det är att vara gravid, hur det är att bli mamma och få ta hand om någon förresten av sitt liv. Jag är stolt att jag får vara den lyckliga människan på miljonen som får känna den lyckan och känslan. Oavsett vad jag än har förlorat eller kommer att förlora så kommer ingenting vara viktigare än det jag har och kommer att få. Alla mammor är lyckliga trots det var planerat eller inte! Tro mig.

(Såg att jag inte hade fått något vecko brev från den hemsidan jag är medlem i när det gäller graviditet.
Varje vecka ska jag få ett vecko brev där det står om min gravditets vecka. Men inte fått något denna veckan. Men jag läste lite kort om min vecka, som nu är 22. Så lägger in det jag vet!)

Nu ser bebisen ut som en miniatyr av en nyfödd. Läpparna håller på att formas,
ögonen har utvecklats (fastän regnbågshinnan ännu saknar pigment)
och ögonbryn och ögonlock finns på plats. Bukspottkörteln, som producerar viktiga hormon,
utvecklas nu i stadig takt och början till mjölktänder finns i tandköttet. Innan du vet av,
kommer bebisen att le mot dig!

Mina tankar;
Jag har haft väldigt många tankar nu under den senaste veckan.
Dels känner jag hur spännande det hela börjar att bli, hur annorlunda allting kommer bli.
Och det är inte förens nu jag har börjat inse att det verkligen är sant.
Sant att jag ska bli mamma, sant att jag ska få något alldeles eget som jag gjort tillsammans
med min kärlek.
Jag tycker det är väldigt spännande nu och kommer nog att vara det framöver också.
Dock tycker jag att smärtorna i min rygg och svanskota kan försvinna.
Det gör bara så jäkla ont. Jag kommer inte till ro när jag ska sova om nätterna!
Men det går väl över. Dock är jag fortfarande nervös för förlossningen!
Undra om det kommer att göra ont, undra hur det kommer att kännas.
Men det är nog sånt alla som ska bli mammor tänker och funderar över.
Allting känns så bra just nu och kommer nog att göra det hela tiden.

Om min kille;
Han kommer närmre och närmre bebisen.
Snackar med bebisen varje morgon & kväll.
Han har känt få sparkar som jag känner, han känner hur det rör sig om nätterna.
Han hjälper mig med det mesta, speciellt med att ge mig massage nu när jag fått rejäla värkar.
Tur man har en sådan bra pojkvän som jag har.
Han är underbar.

Såhär ser det ut i magen;

Nu väger bebisen nästan ett halvt kilo, cirka 430 gram, är drygt 27 centimeter lång från hjässa till häl och har samma proportioner som en nyfödd bebis, om än lite spinkigare eftersom bebishullet inte utvecklats ännu. Innan detta sker, ser huden lite skrynklig ut, men bebisen lägger på sig lite varje dag nu. Läppar och ögon är formade, men iris (regnbågshinnan) saknar fortfarande pigment. Bukspottkörteln utvecklas stadigt.

För ungefär två månader sedan fick jag reda på att jag var gravid.
Jag visste inte vad jag skulle göra, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när barnmorskan sa att det var positivt. Jag hade bara en rädsla inom mig. Det första jag tänkte på var;
- Vad kommer mamma att säga? Kommer hon att döda mig?
Jag var allmänt rädd. Tänk att mitt liv skulle förändras helt,
tänk att jag själv skulle bli kallad mamma.
Jag hade gått förlångt för att ta en medicinsk abort,
så skulle jag välja att ta bort det så skulle jag behövt skrapa.
När jag fick reda på det så blev jag genast osäker.
Från början var jag helt säker på att jag ville göra abort.
Ialla fall en medicinsk, men att skrapa var inte min utväg. Det var inte det jag ville.
Och att jag inte ville det var inte för att det skulle göra ont eller
för att det skulle hända något med mig.
Men för att den lilla varelsen som ligger i min mage
inte längre var ett foster, utan den var så mycket mer än det.
Jag fick reda på min graviditet rent för sent. Jag märkte det för sent.
Men trots det så kunde jag tänka, jag fick välja vad jag skulle göra.
Det som gjorde mig mest rädd var mamma. Vad skulle jag säga till henne?
Hur skulle jag någonsin kunna möta min mamma med att jag va gravid?! Jag var livrädd.
Och nu när allt var så bra, nu när alla problem var över.
Men efter jag bestämde mig för att behålla barnet,
så fick jag göra mig stark för att stå på mina egna ben
och berätta det för min mamma också.
Jag ska ju trots allt bli mamma själv hade jag i huvudet hela tiden.
En dag berättade jag det, då jag var i 18 veckan,
2 veckor efter jag själv fått reda på att jag var gravid.
Mamma som jag var så rädd för, tog det som om hon visste det.
Det lättade så mycket på mitt hjärta.
Just i den stunden insåg jag att min mamma är så mycket bättre än vad jag trott om henne,
att min mamma är bäst i hela världen till och med.
Men sen att mina vänner lämna mig är en annan sak.
Jag bryr mig inte att jag förlorat så pass många vänner för att jag valt att behålla mitt barn.
Det är trots allt mitt val, mina egna konsekvenser och det är jag som
ska ta hand om det ingen annan! Det är egentligen nu man behöver sina vänner,
men i och med att mina vänner som jag trodde var äkta inte vill finnas så
är jag nöjd med att jag valt bort dom ur mitt liv.
Jag har vänner som stöttar mig, som hjälper mig och ställer upp i alla lägen.
Vänner jag inte trodde var äkta, visade sig vara äkta!
Jag är nöjd med det jag har, och trots att jag kanske varit en oansvarig 16åring,
så betyder det inte att jag inte kan förändra mig. Det betydet inte att jag alltid kommer att vara det.
Redan idag känner jag att jag tar mer ansvar än någonsin. Mer än flera 16åringar gör.
Och jag anser också att bli gravid och kunna ta ansvar för något man själv gjort är ansvarigt.
Mer ansvarigt än något annat.
Att kunna ta konsekveneserna för att ta hand om ett nytt liv,
och kunna ta hand om ett liv för alltid är inget oansvarigt anser jag det som.
Jag beundrar jätte många unga mammor som väljer något ingen annan gör.
Och jag är själv säker på att jag kommer att klara att ta hand om mitt barn,
tillsammans med barnets pappa. Jag är säker att det kommer att gå bra.
Och trots tider då jag bara vill vara ung igen kommer jag aldrig att ångra det val
jag gjorde för ca 2 månader sen idag. Och jag kan ärligt säga att jag skiter i allas åsikter!

Laddar upp en bild nu lite snabbt. Ska gå och lägga mig nu. Men här får ni tredje bilden på magen!

Felicia (:

Jag kan inte tänka mig att jag ska bli mamma, en ung mamma till och med.
Jag som själv kallar kallar min mamma, för mamma varje dag.
Jag som behöver hennes hjälp och stöd hela tiden, och som behöver hennes kärlek.
Nu ska jag själv ge det till någon annan, nu ska jag själv få höra ordet "mamma",
nu ska jag själv få något att hjälpa och stötta. Någon att ge all min kärlek till.
Och någon att välja först framför allt annat i världen.
Det är ingenting jag tänkt på överhuvudtaget. Jag har aldrig i hela mitt liv planerat att ha barn i ung ålder.
Men nu när jag vet att jag ska bli mamma och få ett barn, ett helt nytt liv att ta hand om,
så känns det så rätt. Det känns precis som att allt detta var menat från början!
Att det var meningen att jag skulle få barn nu, att jag skulle bli en ung mamma och att jag skulle bilda faimilj som 16/17åring. Trots att jag inte vet hur det är nu att vara mamma och ha en liten skrikande bebis, så är jag redo att ta mitt kliv in i vuxenlivet/mammalivet. Jag vet att oavsett vad så kommer jag aldrig att ångra det jag valt.
Jag kommer aldrig att önska att valde abort. Abort är och var ingen utväg för mig!
Det var trots allt vi som inte tänkte igenom vad som kunde hända, eller vad som kunde ske.
Trots att vi visste att det kunde bli ett barn! - Så abort var ingenting för mig!
Den lilla varelsen bad aldrig om att få komma till världen, den bad aldrig om att få ett liv.
Så varför ska man drabba andra människor som inte gjort något fel?
Så trots att både jag och min pojkvän vet vilket ansvar det är att ha barn, så är vi redo för det!
Jag kommer aldrig att ångra det jag valt eller det jag gjort!
Trots att skrikande bebisar inte är det bästa man vet när man är ung, så är jag beredd att ta det.

Och vissa tycker säkert att jag är dum i huvudet och allt vad man nu kan tycka bara för att jag valt att behålla mitt barn. Men så länge jag är nöjd och kan ta hand om ett barn så ska väl det kvitta?
Och vissa säger att unga mammor inte är lika mogna och bra på att hantera småbarn som äldre mammor,
jag menar vad är det för skillnad? Vad spelar det för roll om man är ung eller gammal mamma?
Man är ju mamma till ett/flera barn i vilket fall som helst.
Och jag tror att de flesta som väljer att behålla sina barn som ung kan ta hand om dem också.
Vissa kanske är mer omogna än andra, men så är det ju bland äldre mammor också!
Jag vet att det finns omogna vuxna mammor också!
Inga mammor är perfekta, inga mammor är helt mogna. Oavsett om dem är unga eller gammla.
Men att man försöker visar alltid en mogenhet och finare utsida!
Jag tycker det är starkt av vissa unga mammor jag läst om och sett. Att de kan ta hand om sina barn så bra.
Till och med bättre än vad äldre mamma kan ta hand om sina barn.
Så att ha barn och vara mamma, har inte en speciell ålder.
Vissa mognar under graviditeten, vissa efter förlossningen! Eller under tiden!
Men en dag mognar man som mamma! Ibland kanske det är försent, ibland inte!
Men alla är vi mammor inom oss! - och en dag blir man en riktig mamma!
Så jag kan bara säga att jag tycker unga mammor är lika bra som äldre mammor!:thumbup:

Nu är du 21 veckor gången (eller gravid i 22:e veckan, om du föredrar att räkna så).
Snart kan det kännas som din bebis tränar karate därinne — det som tidigare var kittlande rörelser som av fjärilsvingar blir så småningom riktiga sparkar.
Gradvis kommer du förmodligen kunna skönja en rytm i din bebis aktivitetsnivåer.
Vissa bebisar är väldigt aktiva på kvällen när du försöker gå och lägga dig,
andra rör sig mest dagtid. Kring den här tiden prövar din bebis olika ansiktsuttryck,
men den öppnar ännu inte ögonen på ett litet tag.

Mina tankar;
Allting känns lika bra denna veckan.
Fast jag har fått väldigt ont i min svanskota, och ryggen!
Kan bero på att jag blir tyngre och inte är van vid det. Eller är det något annat?
Ja, jag vet inte. Men jag antar att det är graviditeten som får mig att ha ont.
Men allting känns ännu bra, jag känner sparkar och jag känner glädje i det hela.
Fast illamåendet kunde ju ha minskat lite. Men det gör det inte!

Om min kille;
Han har blivit duktigare på att läsa boken vi fick av vår barnmorska.
Han gör saker själv utan att man själv måste börja.
Han sitter gärna och tittar på barnsaker/barnartiklar själv, och tycker det är kul.
Sen så har han också börjat med lite namn, i och med vi vet könet.
Och sen pratar han med bebisen varje dag, natt & morgon.
Och han tycker det är väldigt kul att fota min mage också, med tanken på att den växer!

Såhär ser det ut i magen;

Nu väger fostret cirka 360 gram och är ungefär 27 centimeter långt från hjässa till häl.
Ögonbryn och ögonlock är fullt utvecklade och fingertopparna täcks av naglar.

”Små grytor har stora öron”: Nu kan bebisen höra vad du säger eller sjunger.
Vissa studier pekar på att att nyfödda barn suger kraftigare om de lyssnar på en saga de hört ofta i livmodern. Om du vill göra din egen ”vetenskapliga” undersökning, kan du välja en bok du tycker om och läsa den högt.
Det är klokt att välja något du inte kommer att tröttna på i brådrasket, eftersom det kan råka på att bli en storfavorit som du får läsa många, många kvällar framöver...

Nu ska jag avslöja den otroligt roliga hemligheten för er,
som jag sa efter ultraljudet så visste jag ju könet. Och nu vet både min och Hampus familj om vad det ska bli för en lite plutt. Vissa av mina närmaste vänner vet också det, men som sagt inte många vet det.
Och nu tänker jag avslöja det här för er.
Men innan det så ska ni få gissa vad det ska bli!
Jag kommer efter jag fått alla kommentarer att se vilka som haft rätt och skriva ut antalet och om man har blogg kommer jag att skriva era blogg på ett inlägg jag gör och sedan skriva det rätta svaret på den stora hemligheten!;)
Det ska bli kul för mig och se vem som har rätt, och hur många det är som vågar vara med och gissa!:D

Så kom igen nu, vill ni veta vad det ska bli för något så gissa er fram!
Skriv vad ni tror, så får ni se resultatet senare:)!


vad blir det?

Nu ger jag ut min nästa magbild. Dock är denna lite mer naken, men jag passade på efter jag hade duschat!
Nu ser man att jag blivit bredare och tjockare!
Jag kan säga att jag inte är van vid att inte kunna se mina egna knä när jag står upp helt vanligt! Men ajg trivs ändå!:)


Bilden är suddig, men jag var tvungen att slå va blixten annars så såg
man ingenitng!

Nu är du 20 veckor gången (eller gravid i 21:e veckan, om du föredrar att räkna så). Du kan förmodligen känna hur din bebis rör sig inne i din mage: Dessa kittlande rörelser har de flesta blivande föräldrar sett fram emot. Din bebis tränar nu sitt nya lilla matsmältningssystem genom att svälja fostervatten. I fostervattnet finns näringsämnen och vatten, som bebisen absorberar. Det som blir kvar fortsätter ned i tarmen och bildar barnbeck (mekonium) — den grönsvarta eller ljusbruna substans som är din bebis första bajs och som kommer ut de första dagarna efter födseln. Kring den här tiden kommer du som är förstföderska att gå på återbesök på MVC och då får du ett moderskapsintyg av barnmorskan. Det är ett intyg som bekräftar att du är gravid och ger dig datum för beräknad förlossning. (Kom ihåg att uppdatera ditt förlossningsdatum nedan om det behövs!) Detta intyg ska du skicka till Försäkringskassan. De kommer sedan att skicka dig en blankett som heter "Begäran om föräldrapenning" som du ska fylla i och skicka tillbaks till Försäkringskassan.

Mina tanka;
Nu känns allting bra, och ingenting känns fel.
Jag är så spänd på vad jag kommer att få möta längre fram i livet, och är redo för det också.
Ultraljudet var något av det bästa jag varit med om, att få se in i sig själv när det lever en krabat där inne.
Bästa känslan hittills med att vara gravid! Men jag undrar redan hur det känns att födda!?:)
Lite nyfiken är jag, visst hade jag gärna hoppat över förlossningen, men jag vill se min bebis utanför magen.
Jag känner mig lugn nu faktiskt, för nu är det så mycket jag vet om graviditeten, ialla fall det jag bör veta.
Sen finns det ju hundra andra saker till, men man får ta lite i taget. Och nu vet jag vilket kön det är och försöker lista ut ett fint namn! Inte mått illa speciellt mycket denna veckan heller, vilket är toppen. Och vissa ost produkter kan jag få i mig.

Om min kille;
Han var med på ultrljudet och tyckte likadant som mig. Och trots kön är han glad ändå!
Han tycker det börjar bli mer och mer spännande och pratar varje dag med bebisen.
Både säger god natt & god morgon. Han känner att den förflyttar sig från plats till plats nu och tycker det är roligt och spännande. Och nu märker han också att jag börjar få värkar i ryggen, benen och fötterna och har då börjat massera mig lite då och då. Han har nu också börjat leta namn, och lista ut något fint.

Såhär ser det ut i magen;

Barnet är nu ca 21cm, vad ultraljudet sa igår, och väger nu 221gram.
Den känner av vad som händer världen utanför, och kan också reagera av saker som störs.

Idag var jag på min första ultraljudbesök, allting gick som det skulle. Åkte till sjukhuset och hade Anna och Hampus med mig som sällskap och stöd. Gick till kvinnokliniken där undersökningen skulle vara, och jag var inte alls nervös. Satt och väntade i väntrummet där alla andra också satt, de var väldigt höggravida och var så mycket större och äldre än mig. Kändes inte konstigt på något sätt faktiskt. Jag kände mig hemma och tyckte inte det var något konstigt alls!(y) Fick också reda på att det är ju där jag ska ha förlossningen sen när jag ska födda. Jag trodde först det var inne på sjukhuset, men jag hade helt fel! Universitetssjukhuset är ju så mycket större än de jag sett, och det är ju så mycket fler avdelningar och hus osv.
Hur som helst tiden gick, klockan blev då halv 12, då jag skulle bli kallad. Men ingen kom tiden gick minut för minut, men jag hade ännu inte blivit kallad, så jag och Anna trodde att jag säkert hade läst fel och tagit fel på tiden. Men det hade jag faktiskt inte! Det var 11.30 jag skulle vara där.
Alla försvann från väntrummet och jag som nästan kom först va sist. Så lite lack blev jag faktiskt!
Men sen kommer barnmorskan, kommer inte ihåg hennes namn. Först följer Anna med in för det fick bara vara en åt gången. Vi tittar och jag känner hur nervös jag blir när jag kliver in i rummet, men det kändes så bra. Jag la mig ner i sängen och då började allt, jag såg bebisen i magen, och det var sprallig och var verkligen pigg sa barnmorskan. Den sov ialla fall inte. Den sparkade och hade sig, och jag kände hur det bubblade ut på min mage, så en liten firmafest hade den där inne!:)
Barnmorskan sa att allt såg fint ut, att det var normal och väldigt stor.
Fick se tår, händer, ben och fötter. Huvudet och hjärnan så bra ut. Och hjärtat bara bulltade för fullt. Det var verkligen en vacker syn! Hur underbart som helst faktiskt att veta att de rör sig och kunna se det på samma gång.
Jag fick även reda på könet, även fast jag från första början inte ville det. Men sen kunde jag inte låta bli.
Hampus och Anna satt ute och "slog vad" om vad det skulle bli! Jag tänker dock inte avslöja det ännu vad det blir för er, tänker hålla det hemligt ett litet tag till. Och berättar de endast för de som vill veta. Som jag berättade för min mamma vad det var, och Hampus och Anna vet ju vad det är. & min syster vet det också för hon ville veta vad det var för något. Så ni får reda på det senare, dock inte än! :)
Nu ska jag visa bilder från ultraljudet och sedan sova.
Nu har jag berättat den långa historian, så puss på er sötnosar!♥


Hela bebisen, huvud till ben. Man ser benen om man tittar noga:)


Närmre bild på ansiktet. Bebisen höll på mycket med händerna i munnen!


Ansiktet framifrån!
Ska på ny ultraljud v.32
fick reda på att jag gått 19 veckor, och är då inne på min 20;onde vecka.
Vilket betyder att jag gått halva graviditeten nu. & beräknasfödda 10 augusti.
Så vi får se, i och med vi fortfarande inte är helt hundra ännu.
Men det var ialla fall säkert att det var 20 veckor nu, i och med de var så passt stort!

Trots vad alla har sagt och tycker om mig, så känner ja mig som den starkaste och lyckligaste personen i hela världen. Jag känner mig stark och lycklig, trots att jag får höra ord som egentligen borde såra mig. Jag blir förbannad, men det är ingenting som får mig att falla längre!
Jag vet vad jag kan och jag vet vad jag är redo för. Och jag är redo att ge mig in i en helt annan värld. Redo att skapa en familj trots att jag bara ska fylla 17år. Jag är redo att ge upp det jag har, allt med fester och drickande.
Men mina drömmar kommer aldrig att försvinna, jag vet att en dag kommer jag få uppleva min dröm trots att jag är mamma och har barn. Jag kan uppleva min dröm med min familj och den absolut viktigaste personen i hela mitt liv. Jag har aldrig varit rädd för att inte få mina drömmar uppfyllda, för jag har alltid vetat, att oavsett hur det är, i vilket läge jag än står i så kan jag göra det jag drömt om i mitt liv, utan att någon kan stå i vägen. Och så tänker jag fortfarande. Jag har valt att bli mamma som 17åring, jag har valt att skapa en familj nu, och jag har valt att behålla det och jag är glad över det!
Imorse när jag vaknade kände jag att min mage var helt spänd, och jag såg vilken skillnad det var på magen, ena sidan var helt utbucklad, och det var där bebisen låg. Jag har märkt att den oftatast ligger på vänstra sidan, har nog hittat sin favoritplats där(:
Gumpen stack ut en bra bit, det såg lite roligt ut. Jag är inte van vid att min mage är så uppsvullen och jag är inte van vid att ha en kula vid magen, i och med jag inte är tjock i vanliga fall så är jag inte så van vid det ännu. Och jag är inte van vid att det är någonting i min mage som rör sig och förflyttar sig heller. Men ändå känns det så bra, det känns så skönt att veta att det finns någonting i mig som rör sig och som lever i mig. Det känns så bra att veta att den lilla varelsen som är inne i min mage och som rör sig om morgnar och nätter sedan ska komma ut och skrika och ha sig tillsammans med mig. Att det är ett liv jag har i magen som jag sedan ska få ta hand om resten av mitt liv, att jag aldrig kommer att bli av med det! Det kommer alltid att finnas hos mig på något sätt.
Det är en fruktansvärt härlig känsla.
Kan ni tänka er att man är redo att göra exakt allt för en person som man aldrig träffat. Att man är redo att ta varenda litet hinder som kommer ivägen för att göra vägen fritt för den personen. Att man är reod för att ge allt till någon man inte vet vem det är, men ändå vet man att man gör rätt?!
Jag har aldrig känt det förut, men nu vet jag hur det känns. Jag känner den känslan varje dag, varje gång jag öpnnar ögonen om morgnarna känner jag en härlig känsla som får mig att gå upp och ta dagen som den kommer, och varje gång jag ska gå och lägga mig känner jag känslan igen som får mig att inse att jag klarat av ännu en dag och som sedan får mig att somna.
Men jag är helt säker om att jag kommer får gå igenom ännu fler känslor ju längre in i graviditeten jag kommer.
Och jag längtar redan, snart har det gått exakt halva graviditeten och jag har inte berättat för er ännu att jag ska på min första ultraljud undersökning nu på onsdag, när jag kommer in i 20:onde veckan.
Ni kommer att inse vad det är att vara grvid nån gång i erat liv. Det är fantastiskt!

Första magbilden vecka 19! Nu har jag lagt upp första magbilden. Jag står väldigt konstigt på bilden, men det var ju som sagt Hampus som fota, så då blir jag alltid tramsig(; men magen har växt rejält och det syns nu att jag är en extra i magen! Dock orkar jag inte vända bilden, för nu ska jag sova. Så god natt på er Sötnosar<3 hörs imorgon sov gott!<3

Nu är du 19 veckor gången (eller gravid i 20:e veckan, om du föredrar att räkna så). Grattis! Du är snart halvvägs igenom din graviditet. Bli inte förvånad om du blir tröttare nu. Du kommer att växa snabbare under kommande veckor och det kan vara bra att sakta ned på tempot. Det kan också börja bli dags att ta dig en titt på bra midjeresårer — eller varför inte sådana man kan utöka sina vanliga byxor med? Om du kan och vill kan det vara skönt att ta en tupplur framåt eftermiddagen. Din bebis hörsel fortsätter att utvecklas och den håller på att lära sig känna igen ljudet av din röst. Anlagen till din bebis mjölktänder är redan färdiga och det som så småningom kommer att bli vuxentänder håller redan på att formas bakom dem.

Mina tankar;
Veckorna går väldigt snabbt nu, och jag har skrivit in mig denna veckan, vilket känns bra.
Men det är verkligen så mycket man bör veta om graviditeten, vilket jag inte insett innan.
Jag känner att så fort jag blir stressad, eller något som stressar och irriterar mig knips det i magen!
Jag vet inte vad det beror på faktiskt, ska nog fråga läkaren om det kan vara något!?
Nu har jag börjat äta mer, och känner mig inte lika mycket illamående längre.
Men jag blir fortfarande illamående då och då. Speciellt när jag äter ost.
Jag känner mig stadigare, och jag känner mig starkare, men jag är alltid trött & slö.

Om min kille;
Han finns där hela tiden nu, och masserar mig väldigt ofta för jag har massa värkar nu.
Magen börjar bli tung att bära. Han har börjat läsa böcker som vi fått av barnmorskan.
Och vi har börjat skriva ner vad vid behöver.

Såhär ser det ut i magen;

Barnet är nu 15cm, eller lite större från huvudet till sjärten, och väger strax under 250gram.
Nu har bebisen börjat svälja fostervatten och njurarna producerar urin. Hår växer på huvudet.

Idag var jag på mitt första riktiga läkarbesök. Jag skrev in mig idag och jag känner mig så nöjd nu över det.
Hampus följde med idag också, även Jane. Blev rätt mycket idag, fick svara på många frågor, barnmorskan berättade om alkoholen och sådant och vad som kunde hända. Tog blodprov, hatar nålar och sånt.. Men jag överlevde, dock kändes det som hon tog all min blod i kroppen! Sen så fick jag göra något annat prov, fick kissa och kolla vilken färg det blev på stickan, och sen lyssnade hon på bebisens hjärta. Andra gången hon gör det, och jag blir lika rörd varje gång måste jag säga.. Förra gången började jag nästan gråta, denna gången blev jag tårögd, och kände verkligen att detta är sant! Det är mitt barn som är där inne, och det är mitt barns hjärta som slår i full fart. Det känns så bra! Men bebisen tyckte inte om när barnmorskan lyssnade på hjärtat, den sparka och rörde sig för fullt, och ville gömma sig. Så den kröp undan, men hon hittade den filuren igen(:
Nu är det verkligen sant, jag ska bli mamma och min kille ska bli pappa, och tillsammans ska vi få ett barn som vi ska få ta hand om resten va våran liv! Det låter konstigt, men det är något jag verkligen är nöjd över! För ett år sedan hade jag inte ens tänkt denna tanken, men nu är stunden här, och jag har gått halvvägs!
På fredag ska jag ta sockerprov, ska då kolla om jag har diabetes. Man kan ju få det under graviditeten, så får se då. Ska vara där 8-10, tar 2 timmar. Så undertiden ska vi väl snacka och sådant.
Och så ska jag ner och snacka med socialen också om allt, i och med jag behöver stöd och sånt från dem. För jag har inget jobb, och så! Får se hur det går då.
Min barnmorska gav oss en massa brochyrer(stavas) och sånt om graviditeten, och vad jag bör veta och äta.
Och sen fick jag allt annat, dock låg mitt blodtryck väldigt lågt. Hon sa att det kunde bero på att bebisen tar nu mitt blod också, så jag jag blir allt tröttare och känner mig svagare för att jag inte får ha mitt blod i fred, så jag ska köpa hem järntabletter som kan få mig piggare! :)
Nej, detta känns så bra, och så rätt! Och den 23 ska jag på ett läkarbesök i Höör, för att kollar hjärtat och sådant! För att jag har haft lite problem med det förr, och mamma har också det! Så för min egen skull och för barnets så måste det kollas upp noga innan!
Nu har jag väl inte mer och berätta för er, såhär har min dag börjat hittills ialla fall.
Nu ska jag vila lite, känner mig lite trött och svag. Vet inte vad det kan bero på, men vila ska jag ialla fall göra nu.
Hampus sitter och tittar på en film, som han precis har fått ner.

Och jag vill bara tacka alla er som har grattat mig, det gör mig väldigt glad! (:
Och jag vet att det är många som blir förvånade och sådant, som sagt det blev jag med i början. Men nu känns det rätt och bra! :) , hur som helst, tack ännu en gång till er som bryr er, och som tror på mig! (: ♥
Vi hörs senare sötnosar, nu ska jag vila! Sen ner och boka tvätt tid! :)
& magbild får ni kanske senare idag, för min egen del efter jag fött barnet och för barnets del så den kan se senare i framtiden! :)♥

Hur jobbigt kan det bli egentligen? Det är sjukt drygt, det är jätte jobbigt! Morgonen börjde ju ganska hyfsat, men när vi satt och åt frukost så var det kanske inte lika bra. Jag åt två rostemackor, med ost på  som vanligt.. När jag var på min andra macka, så märker jag att jag inte får i mer. Då börjar jag rapa, och sådant. Då kom det upp något som inte skulle, alltså spya. Och det kom inte lite utan rent för stor laddning! Gick in till toaletten och jag slutade inte då.. Så sjukt drygt, fick tvätta av mig och torka av allt. Tur Hampus hjälpte mig att torka upp det! Toppen bra början på en dag!;s , så hungrig blev jag igen! Men åt inget! Det händer alltid så när jag äter ost, vet inte vad det kan bero på faktiskt! Någon som har någon idé? För sen jag blev gravid har jag ätit väldigt mycket ost, men på den senaste tiden kommer det upp igen! Nu har Jane kört hem oss till min mamma, och jag känner hur dåligt jag mår. Jag är så trött och känner mig sjuk! Vilket jag inte tror att jag är. Hampus har gjort lite oxpytt till mig, men känner inte att det är något jag vill äta just nu! Men ska försöka få i mig lite för bebisens skull! Nu kan jag faktiskt inte bara sitta och tänka på mig själv. Denna veckan går jag in i 19:onde veckan. Och det ska bli spännande, imorgon skriver jag in mig och så ska jag få min första tid på ultraljud! :) , det ska bli så jäkla kul faktiskt. Men frågan är om jag ska kolla könet eller inte, Hampus mamma tyckte inte att jag skulle det :) , haha
Men jag får se, vad tycker ni läsare? (:

Nu ska jag äta lite, och få i mig lite mat, även lillen ska också få mat i sig! (:, sen ska vi vila. Skriver mer senare! (:♥

Nu är du 18 veckor gången (eller gravid i 19:e veckan, om du föredrar att räkna så).
Bebisen är nu dubbelt så stor som förra månaden, men den väger fortfarande bara cirka 150-225 gram.
Den vikt du lagt på dig består huvudsakligen av fostervatten, moderkaka och vätska i kroppen. Inne i din mage sparkar din bebis — och vrider sig, sträcker på sig och kanske t o m suger på tummen! Du kanske inte har känt något av all denna aktivitet ännu (särskilt om du är förstföderska) men det kommer du att göra inom några veckor. Nu kan din bebis grimasera och rynka på pannan och har utvecklat sin hörsel så den kan lyssna på ditt hjärta! Kanske har du som är förstföderska fått tid för ditt återbesök hos barnmorskan. Det brukar ske kring vecka 20-21. Då ska du få ditt moderskapsintyg, som sedan skickas in till Försäkringskassan.

Mina tankar;
Jag försöker äta så mycket jag kan, försöker dels äta rätt och inte bara slänga i mig massa skit.
Jag mår ofta illa när jag äter, och äter mindre än vad jag gjorde förr.
Jag har också känt dem första sparkarna. Dcok blev jag lite rädd för jag halv sov, och hade handen på magen och kände hur handen studdsade bort från magen, det gjorde inte speciellt ont, men det blev pirrigt.
Och jag märker varje kväll när jag ska sova att den flyttar på sig och rör sig till rätta.
Och när Hampus pratar med den så är den stilla men när han slutat rör den på sig.

Om min kille;
Han finns där och hjälper mig hela tiden nu. Försöker få i mig de jag ska. Hjälper mig upp och ner från möbler och sådant. Han brukar massera mig för jag har värkningar i ryggen, benen och fötterna! Han är väldigt omtänksam och snäll. Han snackar med sin bebis, och visar att han finns. Vilket gör mig glad.

Såhär ser det ut i magen;

Barnet är ungefär 14-15 cm nu, och väger lite under 20gram.
Och nu kan man också kolla vilket kön det är, om det är en eller två filurer som ligger där inne.
Första ultraljudsbesökningen är under dessa veckorna som närmar.