Ännu ett år :/
Ännu ett år ska man fylla år utan att firas med familjen:/
Det kommer från och med nu bli en vana, för att familjen kommer aldrig att finnas där för mig mer :/
Jag tycker dock det är himla tråkigt. Men det finns ingenting jag kan göra.
Jag har försökt göra så gott jag kan, försökt kämpa mig igenom detta, men när ena banan är klar kommer nästa direkt på.
& det orkar jag inte med längre, jag har inte dem krafterna kvar som jag hade förr.
Ibland önska jag att krafterna aldrig kunde ta slut.
För jag blir verkligen så svag av allt, jag kan snart inte stå på mina egna ben längre! :/
Jag vill inte vara den personen som är svag, vara den personen som ger upp allt :(
Jag vill vara den sm kämpar mig igenom allt, jag vill vara den som är stark och kan stå för vad som än händer.
Men det verkar inte gå.
Imorgon fyller jag 16 år, och det blir inget firandes med det.
Inte höra ett grattis från min egen familj ens.
Jag önskar mig faktiskt ingenting speciellt i år, men det finns absolut en sak jag önskar mig och verkligen leva med förresten av mitt liv, och det är Nickolas, min alldeles egna lillebror!
Jag vill få vara med honom på min födelsedag, jag vill se honom, höra honom, skratta med honom, och leka med honom och få se oss båda lyckliga tillsammans för en sista gång åtminstonde, för han växer och växer och det gör jag med, sen kan vi aldrig mer leka tillsammans sen kan vi inte hålla på som vi kan nu :( <3
Fysatan, vad allting kan vara besvärligt:/
Nickolas, jag saknar dig så enormt mycket.
Jag önska jag kunde få vaar nära dig.
Snart 2 månader utan dig, och allting känns så skit.
Jag vill så gärna ge upp mitt liv.
Jag ser ingenting i mitt liv längre,
inte när jag inte har dig vid min sida,
& speciellt inte när du inte är i mitt liv.
Du kommer alltid att vara en i mitt liv, men jag vill att du ska finnas där som förr.
Men det är inte ditt fel att det är som det är.
Det var jag som gjorde misstaget & lämnade dig.
Jag är ledsen för det.
Men jag lovar, i alla åren har jag bara tänkt på dig,
tänkt på att inte göra samma sak som Min gjorde mot oss,
jag har kämpat för att hålla det jag en gång sa.
Men tyvärr det gick inte.
För tillslut tog mina krafter slut,
& jag mådde inte alls bra, då jag verkligen insåg att jag var tvungen att tänka på mig själv med.
Allt jag tänkte på förr var dig, för att du skulle må bra, för att jag är rädd om dig.
Men jag mådde så illa själv men det visste jag inte om.
Jag hade ingen tid att tänka på dig.
Men att tänka på dig , det är det bästa jag gjort i mitt liv.
& än idag tänker jag på dig och älskar dig med hela mitt hjärta!
Du är min lillebror, och förblir det med.
Även fast vi inte är riktiga syskon!
Jag älskar dig! <3
May<3Nickolas
Det kommer från och med nu bli en vana, för att familjen kommer aldrig att finnas där för mig mer :/
Jag tycker dock det är himla tråkigt. Men det finns ingenting jag kan göra.
Jag har försökt göra så gott jag kan, försökt kämpa mig igenom detta, men när ena banan är klar kommer nästa direkt på.
& det orkar jag inte med längre, jag har inte dem krafterna kvar som jag hade förr.
Ibland önska jag att krafterna aldrig kunde ta slut.
För jag blir verkligen så svag av allt, jag kan snart inte stå på mina egna ben längre! :/
Jag vill inte vara den personen som är svag, vara den personen som ger upp allt :(
Jag vill vara den sm kämpar mig igenom allt, jag vill vara den som är stark och kan stå för vad som än händer.
Men det verkar inte gå.
Imorgon fyller jag 16 år, och det blir inget firandes med det.
Inte höra ett grattis från min egen familj ens.
Jag önskar mig faktiskt ingenting speciellt i år, men det finns absolut en sak jag önskar mig och verkligen leva med förresten av mitt liv, och det är Nickolas, min alldeles egna lillebror!
Jag vill få vara med honom på min födelsedag, jag vill se honom, höra honom, skratta med honom, och leka med honom och få se oss båda lyckliga tillsammans för en sista gång åtminstonde, för han växer och växer och det gör jag med, sen kan vi aldrig mer leka tillsammans sen kan vi inte hålla på som vi kan nu :( <3
Fysatan, vad allting kan vara besvärligt:/
Nickolas, jag saknar dig så enormt mycket.
Jag önska jag kunde få vaar nära dig.
Snart 2 månader utan dig, och allting känns så skit.
Jag vill så gärna ge upp mitt liv.
Jag ser ingenting i mitt liv längre,
inte när jag inte har dig vid min sida,
& speciellt inte när du inte är i mitt liv.
Du kommer alltid att vara en i mitt liv, men jag vill att du ska finnas där som förr.
Men det är inte ditt fel att det är som det är.
Det var jag som gjorde misstaget & lämnade dig.
Jag är ledsen för det.
Men jag lovar, i alla åren har jag bara tänkt på dig,
tänkt på att inte göra samma sak som Min gjorde mot oss,
jag har kämpat för att hålla det jag en gång sa.
Men tyvärr det gick inte.
För tillslut tog mina krafter slut,
& jag mådde inte alls bra, då jag verkligen insåg att jag var tvungen att tänka på mig själv med.
Allt jag tänkte på förr var dig, för att du skulle må bra, för att jag är rädd om dig.
Men jag mådde så illa själv men det visste jag inte om.
Jag hade ingen tid att tänka på dig.
Men att tänka på dig , det är det bästa jag gjort i mitt liv.
& än idag tänker jag på dig och älskar dig med hela mitt hjärta!
Du är min lillebror, och förblir det med.
Även fast vi inte är riktiga syskon!
Jag älskar dig! <3
May<3Nickolas
Kommentarer
Trackback
