may hawbring -

Här sitter jag hemma hos mamma & hampus med en kopp fruk te och solrosfrön, precis varit ute och rökat.
Ny duschad och osminkad.
Tänk att blogga lite. Har så mycket inom mig. & sen var det ett tag sen jag bloggade också.
Lyssnar på the climb.
Det kommer bli ett ganska långt inlägg.



HUNDRA KÄSNLOR, TUSEN TANKAR!

Det har hänt så mycket den senaste tiden.
Livet har rullat på, och det börjar bli bättre. Det känns som det.
& jag hoppas på att det ska bli bättre, både för min mammas och min bror skull & för mitt eget.
Saker och ting har kommit och gått ur våran liv. Vi har haft sån otur.
Men för min egen del så har jag varit inblandad i det mesta, mamma också kan jag tänka mig det är därför vi får ta skit nu. Men min bror som varit oskyldig för ta så mycket skit, det förstår jag inte riktigt. Men jag hoppas att han kan få det bättre snart igen för det förtjänar han.

Mamma och min så kallade typ "pappa" skylde sig för nån månader sen. Efter de kom hem fråbn Thailand.
För att pappa hade hittat en ny.
Mamma har varit ledsen, min bror med.
Men jag hade fortfarande ingen kontakt med dem, förens mammas kompis en dag i skolan ringde mig, då jag satt på lektion och inte kunde svara, jag ringde tillbaka sedan.
Det var då jag insåg att mamma och bror behövde mig.
Jag insåg att det inte kunde gå att inte förlåta det som hänt.
Jag var tvungen att tänka på mamma, som ändå gett mig liv.
Jag kunde inte sitta och tycka synd om mig själv, för vad dom har gjort mot mig, utan också mamma som får ta så mycket skit. Det blev genast enkelt för mig att ringa mamma, jag ringde henne efter jag snackat med hennes kompis, mamma grät när hon hörde mig, jag grät.
För jag visste att hon mådde så dåligt.
Jag visste inte vad jag skulle göra för att få det bättre, men senare på kvällen träffade jag henne och bror.
Dagen innan min bror fyllde år, vi var precis och handl present till honom.
Så den fick han. & jag var glad som fick fira hans 10 årsdag med honom.

Nu typ 2 månader efter så har även min så kallade pappa börjat inse att det han gjort varit fel, och nu har jag träffat honom efter ett halv år som jag varit utan honom.
Ska jag vara ärlig, så är jag glad att liksom kunna se han, mamma kunna prata med varandra igen utan bråk. Kul att se att bror, mamma och han kan vara på samma ställe utan att min bror behöver lyssna på massa skit.
& även kul för mig som kan snacka med honom normalt.
Jag har lagt det som hänt bakom mig, det är dags.
Nytt kapitel behövs, utan massa skit, bråk och sånt.
Jag har saknat pappa. Att kunna säga pappa.
Att kunna sitta och ta diskussioner med honom utan bråk.
Jag tycker synd om honom om jag ska vara ärlig. Tycker synd att se honom som han idag är.
Han är helt slut, sliten och ser hemsk ut.
Han söker uppmärksamhet, för att folk ska förstå att han också bheöver ngn att prata med.
Han har varit här varje dag nu sen i fredag, och i fredags blev jag lite så när vi va rpå bio och hörde att han var här. Men jag var mest chockad och tror inte jag visste vad jag skulle säga till honom, när jag träffa honom.
Det är svårt att få fram ord, men nu är det enklare, igår var det iaf enklare. Men det är faktiskt svårt att efter ett års bråk mellan mig och honom, kunna säga ngt till honom utan att skrika. Utan att bli ovänner.
Men det har förändrats, så nu är det dags att glömma det som hänt, försöka bygga upp det så det blir bra igen.

Det gör så ont i mig, igår kväll när vi skulle sova så bråkade jag och hampus väldigt mycket slutade med att han slog till mig med mobilen i huvudet, jag grät för det gjorde ont, så jag kramade om min bror. För när det är ngt är han den enda jag vill hålla om. Efter ett tag insåg jag att han andades tungt och jag kände på hans ögon och då grät han. Det är jobbigt för honom att höra fler bråk efter allt med mamma & pappa som han fått vara med om!
Det gjorde så ont! Jag ville inte att han skulle höra det, men det blev bara så fel när jag och hampus skulle lösa det! Så alla la och grät, det är hemskt när sånt händer. Men nu är det slut på de dåliga kapitlet, nu börjar vi alla om! Jag hoppas för alls skull att det ska bli bra snart! (y)
Jag tycker vi alla förtjänar det!

Nu har jag skrivit ner mina 100 känslor, och 1000 tankar!
Hoppas ni står ut att läsa detta, men behöver inte (:

Puss & Kram M.