Sjuk, och lycklig!
Hejsan allihopa(:
Det var ett tag sedan jag uppdaterade, men jag har haft så mycket att göra. Dels så går jag ju i skolan nu, sen så har jag ju fått en dator, men jag har inte fått internet till den ännu. Det tar lite tid att fixa allt som allt :/
Och sen så har jag kanppt varit hemma nu de senaste veckorna.
Jag har en sak att berätta för er.
Jag bor ju inte hemma pga massa andledningar med familjen och sådant.
Jag flyttade ut för ca ett halvår sedan. Och bor nu mera i fosterfamilj som jag trivs med, mer än jag själv trodde.
Men nu ska mina föräldra skiljas, eller min mamma och hennes man inte dock är han min pappa, även fast jag har kallat honom det. Han har gått över vissa gränser, och nu förra veckan så ringde jag min mamma, för jag fick höra av hennes kompis att hon verkligen inte mådde bra.
& då kände jag den skulden att jag är hennes dotter no matter what!?
& hon kommer alltid att vara min mamma oavsett hon vill eller inte!
Så jag tog mig i kragen och ringde henne när jag var i Lund, jag kände att jag var skyldig henne det!
När jag hörde hennes röst lättnade det, men även föll tårar. Jag trodde att mina tårar hade runnit klart för henne, men jag hade fel. Så är det helt enkelt det är min mamma oavsett vad, och mina tårar kommer alltid att falla för henne. För jag vet att hon är den enda tjejen i hela världen som är värd mina tårar! Även fast hon har snackat skit om mig, och verkligen sagt dumma saker om mig, eller behandlat mig som skit, och valt andra förre mig så vet jag att när det är något så behöver hon hennes barns hjälp som mest. Och det finns bara få personer i världen som kan henne att lugna ner sig, kan få henne att stå på sina ben igen och inse att hon är en bättre människa än så. & vem kan de personerna vara om inte hennes egna barn!
Jag insåg det när jag snackade med mammas kompis.
Som sagt vänner är vänner, men vänner kan aldrig ta ens barns plats!
Så jag ringde min mor, hon grät när hon hörde mig, och jag kan ärligt säga vad hon än har gjort mot mig så gjorde det ont i mig när hon grät, när jag insåg att hon verkligen inte mådde bra.
Jag insåg då att min mor behöver verkligen mig!
Visst kommer jag aldrig att förlåta det hon gjort mot mig, hon har gjort sitt val. Men sen så alla har vi gjort våra val, det har jag också, man kan liksom inte drabba henne för det. Hon hamnade bara på fel spår, hon var bara inte sig själv, för jag vet att min mamma inte lämnar hennes egna barn. Är det något hon bryr sig mest om så är det henne barn, är det något som kommer först är det hennes barn.
Men när hon valde bort mig, var hon en annan person det var någon annan som tänkte åt henne.
Hon tänkte inte själv.
Men nu har jag fått min mamma och min bror tillbaka, det har tagit en lång tid, men en tid värt att vänta på.
Jag har verkligen saknat dem båda två.
Oavsett vad som hänt så har jag lagt det bakom mig, det är dags att börja om för oss allihopa.
Nu vill jag bara att min syster och mamma ska börja snacka igen men det kommer bli svårare för dem i med att det har gått en längre tid, och min syster kommer aldrig att ta mamma som en mamma mer. & hon kommer aldrig att förlåta och det förstår jag också.
Jag menar jag kommer heller aldrig att förlåta min mor, men det är inget jag kommer att tänka på. Jag ska hjälpa min mamma så länge hon behöver hjälp.
& inte tänka på det som hänt, det är förbi.
Dags för en ny tid nu! & så får man hoppas på att det kommer att bli en bättre tid, nu är min mamma den mamman jag alltid har velat att hon ska vara. Nu är vi en riktig familj utan Anders!
Han är den mest äckliga person jag mött i mitt liv, även fast jag har kallat han för pappa!
Men nu är min mamma, min bror tillbaka vilket gör mig lycklig! (:
Hur som helst, jag är sjuk! Riktigt jävla sjuk hosta som fan, ont i halsen, så jävla förkyld, feber, ont i kroppen, vadå svinninfluensan? :O
Nej jag vet fan inte vad det är för fel på mig. Jag vet bara att jag är sjukare än någonsin nu. Men det är lugnt, det ska nog gå över.
Nu ska jag vila mig lite, men ni får ha det så himla bra så hörs vi sen igen (: <3
Puss & Kram M. 
Jag älskar er, mer än ord kan förklara!
