may hawbring -

Har precis vaknat från att ha vilat i ca en timme. Teddy sov med mig, han är alltid så kär när han ska mysa med mig i sängen. Min bror och hans kompis satt och spelade under tiden. Nu är de ute och skatar och har Teddy med sig på lite frisk luft. Jag hade tänkt att avslöja mina/våra planer för er här nu. Har inte skrivit något om det tidigare för att jag har inte varit helt säker på saker och ting eller vi kanske jag ska skriva istället.

Men hur som helst så vet kanske många av er som följt min blogg att jag bad om hjälp från socialen och som vanligt så hjälper de inte folk som inte har problem. Jag tänker inte nämna vilka problem det är här på bloggen, men jag tror ni förstår vad jag menar.
Så jag bad om hjälp om att de skulle hjälpa mig med lägenhet och så nu när jag ska ha barn och allt det dära. Och de tyckte då att jag skulle bo hos mamma tills det inte funkade. De ville höra mammas åsik och hur mamma kände med det hära om att jag va gravid. Och mamma sa tydligt att hon inte hade något imot det, jag är ju trots allt hennes dotter och det är ju hennes barnbarn som ligger i min mage. Klart skulle hon stötta mig, men ville inte att jag skulle bo hemma. Dels för att min mamma går upp 4 på morgnarna för att sticka till jobbet och sen för att jag och mamma har haft våra historier. Och mamma förklara själv att hon var en väldigt tjatig människa och att det inte skulle gå. Men de tyckte att vi skulle ge det ett försök. För jag var fortfarande minderårig och de tyckte inte att jag och mamma hade det hemskt hemma tillsammans, men skulle det nu vara så att vi skulle få det värre skulle jag komma tillbaka. Men herregud tänkte både jag och mamma. Jag blir 18 om ett år, och då står jag där vid deras dörr och kommer be om hjälp, ialla fall med ekonomin. Jag skäms inte för att socialen ska hjälpa mig, för kan de hjälpa alla andra så kan de fanimaj hjälpa mig också!
Men ialla fall det jag skulle få ut med detta inlägg är att trots att socialen inte fixade lägenheten till mig så skriver Hampus sig på lägenheten och vi flyttar ihopa ändå. För vi båda två tyckte att ingenting skulle skilja på oss och komma emellan oss om nu flytta ihopa var det vi ville. Och det tyckte inte Hampus mamma heller. För är det nu så att vi vill bo ihopa så ska vi göra det. Vi ska ju inte låta något komma emellan oss för att jag inte fick hjälpen. Men visst kommer det att bli tufft nu i början med ekonomin osv, men man får leva snålt i början så är det ju bara! Men jag och alla andra är helt säker på att vi kommer att klara det hur bra som helst. Så jag kommer att flytta till en ännu mindre by inom kort. Jag tycker det ska bli väldigt spännande och väldigt kul att få känna själv hur det är att ha ett eget familjeliv. Men samtidigt så kommer jag att sakna mamma och min bror. Min bror har ju varit som en son för mig, jag har alltid sett till honom, alltid lärt honom vad som är rätt och fel. Hjälpt honom med allt han behöver hjälp med. Så det kommer att vara väldigt tomt utan honom. Och Teddy kommer jag självklart också att sakna. Men jag kommer att hälsa på dem så mycket jag kan och så ofta det bara går! För jag vill kunna behålla förhållandet mellan oss, jag och mamma har ju kommit varandra så nära nu den senaste tiden och det vore synd att kasta bort det. För ett sådant här förhållande har jag alltid velat ha mellan mig och min mamma. Så nu vet ni planerna, hoppas ni blev glada nu:). Haha!

Pussar så länge, ska slänga i mig något att äta nu!♥