may hawbring -

Jag sitter själv och tänker dag för dag. Jag har inte insett det förän nu hur fort allting går, hur tiden bara rinner iväg, hur mina tankar bara kommer och går, hur dagarna närmar sig. Jag har inte insett det förän nu att det faktiskt snart är dags med förlossningen, trots att det är 15 veckor kvar så är det ändå så nära. Jag har inte tänkt på att det snart är jag som ska bli mamma, att det snart är jag som ska ta ansvar för en annan person. Att det inte längre är min mamma som jag ska leva på, att det inte längre är hon som ska ta det stora ansvaret utan jag! Allting känns så overkliget! Jag menar för ett år sedan så hade jag inte ens hälften av dessa tankarna jag har idag. Jag tänkte knappt på det jag sitter och gör idag. För ett år sedan hade jag mig själv, min familj, mina vänner och min pojkvän det var allt. Men idag är det så mycket mer än så. Jag var för ett år sedan så självisk, jag tänkte inte på min familj, jag tänkte bara på mig själv. På vad jag ville göra, på vad som gjorde mig lycklig, jag var så omogen och barnslig, men idag är jag en helt annan människa. Jag är självklart samma människa, men förbättrat mig själv på så många sätt. Jag inser idag att jag inte bara kan tänka på mig själv, jag har idag insett vad som gör mitt liv viktigt, vad som är viktigt i mitt liv och vad som är betydelsfullt i mitt liv.
Jag menar bara en sådan liten sak som att jag äter frukost nu om morgnarna för att jag tänker på bebisen gör en så stor skillnad. Jag visar att jag inte bara tänker på mig själv! Förr åt jag aldrig frukost för att jag inte behövde det och för att jag inte ville osv. Men trots att jag inte vill idag, trots att jag inte är hungrig så gör jag det för att bebisen ska få mat i sig. Bara en sådan liten sak för skillnad. Och jag är så glad över att jag lyckats förändra mig till en bättre människa, till en människa som bryr sig mer om livet, till en människa som inte tänker på sig själv och måste få sin vilja genomförd för att må bra. Utan att jag blivit en människa som tänker på mig själv, men samtidigt på framtiden som jag kommer att leva. Det liv inte många i min ålder lever eller gå igenom nu. Jag är en människa som tänker mer på min familj och på det som är betydelsfullt i mitt liv, och framförallt tänker jag på bebisen. MITT BARN RENT UT SAGT!
Jag är stolt över mig själv som person idag. Jag är stolt över det jag går igenom och över det som jag valt. Alla mina beslut som jag tagit, som tagit mig ända hit där jag är idag.
Stolt över att jag är 17år och ska bli mamma, som har världens bästa mamma och bror, som har en pojkvän som tar sitt ansvar, som bryr sig, som älskar mig för hur jag än är, för vad jag än går igenom!
Jag är stolt över att jag ska bli ung mamma, för jag vet att många i min ålder inte hade klarat av det, eller hade aldrig vågat ge sig in i den situationen som jag är i idag. Jag känner mig otroligt stark som klarar av allt detta trots allt som jag gått igenom. Men jag tror att det är det som fått mig ända hit, att det är det som fått mitt liv ljust så jag orkar med allting jag går igenom. JAG ÄR STOLT ÖVER MIG SJÄLV!
/ May Hawbring