may hawbring -

Just nu är jag chockad! Hampus har inte hört av sig på hela dagen, men jag har inte tänkt mer på det. Ibland har de ju så mycket att göra och har bråttom så ibland hinner han inte skicka sms eller ringa mig när han har frukost eller lunch. Men så ringde min mobil för 15 minuter sedan, det var hans pappas namn som visades på skärmen. Ja, han brukar låna hans fars mobil ibland och ringa från den. Och denna gången var det också han som ringde. Han lät lite konstig. Så berättar han att han varit hos polisen, att han kört på en gubbe på cykel och att han blev skadad men inte allvarligt skada. (var det gubbe förresten?) Han berättade snabbt hur det gick till. Och mitt hjärta slutade nästan att slå! Han berättade att han var inne hos polisen på förhör. Att de ska göra en utredning, men trodde inte att han skulle bli av med körkortet! Hoppas för hans egen skull att han inte blir av med körkortet, för då sitter vi alltså fast i Löberöd! Och sen kan han inte köra vart han vill eller nånting.
Usch, jag hatar att få dåliga nyheter genom samtal. Sitter alltid orolig, och tänker alltid och funderar för mig själv "hur kunde det hända?", "hur kunde det ske?"
Jag är sån, som måste fundera, och sen måste jag ta reda på allt i detalj annars så blir jag inte av med chocken! Fler än jag som är sån? Det kanske är sånt som kallas nyfiken?;)
Ja, jag är rätt nyfiken av mig när det gäller olyckor! Har alltid varit en sådan person.
När jag ser en ambulans med syrenerna(?) på och blå ljusen igång så undrar jag alltid vad det är som hänt! Frågar de i min närhet vad det är som hänt och sånt. Och de blir lika irriterade varje gång, för hur fan skulle de kunna veta vad som hänt?! De är ju inte på platsen och är ju i min närhet och jag är ju inte heller på platsen där det händer olyckor! Ganska knäppt av mig att ställa en sån fråga asså. Men det är min nyfikenhet;)


google bild!*