2 underbara år♥
Jag vet om att det är en ny dag, vilket innebär nytt datum.
Men den 20/12-10, alltså för typ 10 minuter sedan så hade jag och min kära sambo 2 år tillsammans.
Vi har inte gjort något speciellt, inte heller tänkt på det så mycket. Kanske för att det gått en lång tid och att vi har mycket mer att tänka på. Men vi har pussats och kramats iallafall, vilket är huvudsaken.
Han kom inte ens ihåg det, men det gjorde inte mig besviken. Han kom inte ihåg det förra året heller. Men jag menar man kan ju inte komma ihåg allting. Så är det.
Han fick ialla fall ett silverarband med svart gummi och ett kort som jag hade skrivit några fina meningar på.♥
Jag kan vara en fin flickvän när jag väl vill. Jag kan vara ett helvete till flickvän när det väl gäller.
Men jag älskar honom, han är min luft, han är mina andetag och det där lilla extra men som betyder otroligt mycket för mig!
Jag vet seriöst inte vad jag skulle gjort utan honom, och jag vill inte ens tänka tanken.
Vi har det upp och ner, vi bråkar och vi tjafsar. Men vi älskar! Det är det som är det allra viktigaste.
Vi klarar av allt. Bara vi har varandra.
Det är den här underbara killen som gör mig hel.
Det är den här killen som jag kan göra allt för.
Och det är den här kille jag vill kalla för min pojkvän och pappan till mitt barn!
Han är en otroligt fantastisk person, han är en ängel utan vingar.
Han är en jävul med ett hjärta av guld! Men oftast är han min fina pojkvän!
Han är den enda som står vid mig i alla lägen, och accepterar allt som jag misslyckas med. Och mina fel accepterar han och stöttar mig till bättre vägar.
Han får mig att stå på mina ben, och han är den som står kvar vid mig när jag bara vill ha bort honom, han står ut med mig! Och det tackar jag för!
Han tar imot alla mina elaka ord när jag är arg, han tar imot mina slag, han tar imot mina tårar, han tar helt enkelt imot hela mig!
Jag har världens finaste pojkvän, och världens finaste dotter. En dotter som han och jag gjort tillsammans.
Han gav mig något utav det finaste som finns i hela världen, alltså vår dotter.
Och jag kan inte tacka nog för det!
Jag kan aldrig komma och säga att han aldrig gett mig något. För han har gett mig något utav det värdefullaste som finns i hela universum!
Jag kan inte fatta att vi varit tillsammans i 2 år. Trodde aldrig det skulle gå så bra, trots alla motgångar.
Jag trodde aldrig att jag skulle klara av ett sådant långt förhållande.
Och speciellt inte med alla tjafs och bråk som vi haft. Och som vi fortfarande har.
Jag hade gett upp förlänge sen, men Hampus är något speciellt. Därför står jag kvar. Och därför står han kvar.
GUD, jag älskar den människan, och likaså älskar jag vår fina dotter!♥
Tack älskling för allt fint du gett mig och för att du stått ut med mig dessa två åren! DU ÄR OSLAGBAR!♥
-JAG ÄLSKAR DIG!♥
Men den 20/12-10, alltså för typ 10 minuter sedan så hade jag och min kära sambo 2 år tillsammans.
Vi har inte gjort något speciellt, inte heller tänkt på det så mycket. Kanske för att det gått en lång tid och att vi har mycket mer att tänka på. Men vi har pussats och kramats iallafall, vilket är huvudsaken.
Han kom inte ens ihåg det, men det gjorde inte mig besviken. Han kom inte ihåg det förra året heller. Men jag menar man kan ju inte komma ihåg allting. Så är det.
Han fick ialla fall ett silverarband med svart gummi och ett kort som jag hade skrivit några fina meningar på.♥
Jag kan vara en fin flickvän när jag väl vill. Jag kan vara ett helvete till flickvän när det väl gäller.
Men jag älskar honom, han är min luft, han är mina andetag och det där lilla extra men som betyder otroligt mycket för mig!
Jag vet seriöst inte vad jag skulle gjort utan honom, och jag vill inte ens tänka tanken.
Vi har det upp och ner, vi bråkar och vi tjafsar. Men vi älskar! Det är det som är det allra viktigaste.
Vi klarar av allt. Bara vi har varandra.
Det är den här underbara killen som gör mig hel.
Det är den här killen som jag kan göra allt för.
Och det är den här kille jag vill kalla för min pojkvän och pappan till mitt barn!
Han är en otroligt fantastisk person, han är en ängel utan vingar.
Han är en jävul med ett hjärta av guld! Men oftast är han min fina pojkvän!
Han är den enda som står vid mig i alla lägen, och accepterar allt som jag misslyckas med. Och mina fel accepterar han och stöttar mig till bättre vägar.
Han får mig att stå på mina ben, och han är den som står kvar vid mig när jag bara vill ha bort honom, han står ut med mig! Och det tackar jag för!
Han tar imot alla mina elaka ord när jag är arg, han tar imot mina slag, han tar imot mina tårar, han tar helt enkelt imot hela mig!
Jag har världens finaste pojkvän, och världens finaste dotter. En dotter som han och jag gjort tillsammans.
Han gav mig något utav det finaste som finns i hela världen, alltså vår dotter.
Och jag kan inte tacka nog för det!
Jag kan aldrig komma och säga att han aldrig gett mig något. För han har gett mig något utav det värdefullaste som finns i hela universum!
Jag kan inte fatta att vi varit tillsammans i 2 år. Trodde aldrig det skulle gå så bra, trots alla motgångar.
Jag trodde aldrig att jag skulle klara av ett sådant långt förhållande.
Och speciellt inte med alla tjafs och bråk som vi haft. Och som vi fortfarande har.
Jag hade gett upp förlänge sen, men Hampus är något speciellt. Därför står jag kvar. Och därför står han kvar.
GUD, jag älskar den människan, och likaså älskar jag vår fina dotter!♥
Tack älskling för allt fint du gett mig och för att du stått ut med mig dessa två åren! DU ÄR OSLAGBAR!♥
-JAG ÄLSKAR DIG!♥
Kommentarer
Trackback
