may hawbring -

Min morfar R.I.P 10/6-08

Har ni känt att ni saknat någon riktigt mycket?
Någon ni vetat ni aldrig mer kommer att få träffa eller se?
Någon som verkligen gör er glad, någon som har en stor betydelse för er, men som ni inte får visa dem.
När ni känner att chansen är borta och ni bara vill gömma er och sluta att tänka.

Jag vet inte om det bara är jag, men jag saknar min morfar som var den enda killen i världen som aldrig sårade mig. Och jag tror att även än idag skulle han nog aldrig sårat mig.
Det brukar ju säga att pappan är den enda killen i världen som inte sårar en, men ibland kan även dem få ens hjärta i tusen bitar. Även dem kan få en att tappat modet, och falla ner på knä!
Alla har sårat mig på ett eller annat sätt, men det finns en i mitt liv som aldrig har det och det är min morfar.
Dagarna går, månaderna försvinner iväg, åren går och min saknad blir bara mer och mer.
Jag saknar att inte få höra honom igen, få se honom le & skratta. Vilket gjorde mig så jäkla lycklig.
Men idag är den lyckan över för mig. Han finns inte mer, nu mera är det bara minnena som lever.
Och får bita ihopa och försöka utan honom. Det är hårt, det är tufft men aldrig ger jag upp för honom.
Men jag har aldrig förstått att en människas saknad kan vara så stark & vara så länge!
Men nu vet jag. Men jag hoppas att han har det bra. Jag hoppas att han lever ett gott liv och inte lider.

MORFAR MIN, JAG ÄLSKAR DIG!♥