may hawbring -

Jag vet inte vart jag ska börja riktigt, men jag kan väl börja med att jag vill vara smal och känna lycka när jag ser mig själv i speglen. Jag vill se min egen spegelbild och känna mig lycklig och kunna säga till mig själv hur jävla vacker jag är, vilket jag inte kan idag! Hampus säger att jag är vacker som jag är, att jag ser bra ut, men han tror nog att jag blivit blind pga graviditeten, vilket man tydligen kan eller ja, synen försämras. Min syn har visserligen blivit skit dålig, men fan har jag inte blivit blind och jag ser helt rätt när jag ser mig själv i speglen. Det är inte den jag vill vara, det är inte så jag vill se ut och det är inte så jag vill känna och tycka om mig själv så fort jag ser min egen spegelbild..

Jag vet inte om det är saknad eller ren ångest?! Och jag tror inte att jag kan finna svaret på det heller. Jag ångrar inte att jag valde att behålla mitt barn, vara gravid och bli tjock. Men nu i slutet växer jag som aldrig förr! Jag hinner inte med att tänka så fort jag växer på bredden och det skrämmer mig. Jag tycker det är underbart att vara gravid, jag tycker det är fantastiskt, men jag vill känna mig lycklig när jag ser mig själv. Och jag vet att jag en dag efter förlossningen kommer att få känna på den lyckan. Efter den dagen att jag kan se mig själv i speglen och känna stoltheten och lyckan sprida genom hela min kropp ska jag aldrig mer gnälla på mig själv, hur jag ser ut eller hur ful och tjock jag är! Jag ska aldrig någonsin se ner på mig själv igen. Och jag kommer att lyckas med det, det vet jag om!