may hawbring -

Det är faktiskt inte som jag klagar, utan det är ren ångest. Inte ångest att jag valt att behålla mitt barn eller på något sådant sätt. Men jag får ångest när jag ser bilder då jag var smal, hade jeans, tighta tröjor/linnen, när jag kunde färga mitt hår och när jag var ute och hade skoj med mina vänner. Det är inte som jag klagar på att jag är tjock och inte vill vara gravid längre! Utan jag är stolt över hur snygg jag är i denna tjocka kroppen och jag är stolt över att jag är gravid och ska få världens vackraste barn tillsammans med min pojkvän, men samtidigt så vill jag ändå inte vara gravid längre. Jag tycker att det kan räcka nu och att bebisen kan komma ut så att jag kan börja springa bort mitt fett och amma bort min mjölk. Faktiskt min egna hemmagjorda mjölk, låter det inte gott?
Hur som helst så längtar jag tills jag kan börja ut och röra på mig och känna att kilona faller bort bit för bit. Jag menar jag kan ju inte direkt ut och springa nu och svettas för det gör ingen nytta när jag ändå äter som ett vrak när jag väl kommit in igen. Och sen att springa nu är nog inte så jävla lockande heller, med tanken på att jag knappt kan röra mig upp ur sängen själv. Eller orkar gå ner och upp för våra trappor, så springa vill jag gärna vänta med. Men jag tror ni fattar poängen med det hela egentligen. Jag vill och ska bli som förr efter min förlossning (när jag väl hämtat upp mig då!).


en bild på Lina (hampus syster) & mig förra året när hampus tog studenten!
Sådär vill jag se ut igen!