may hawbring -

Jag har tusen tankar och känslor.
Ibland så saknar jag det som varit, det jag växt upp med hela mitt liv.
Men det som så snabbt försvann ifrån mitt liv..
Jag saknar min hela stora trygga familj som jag hade. Jag visste att vi skulle klara allt,
jag visste att vi skulle kunna gå igenom allt tillsammans. Men en dag sprack det.
En dag så försvann allting. Och förhoppningarna för familjen suddades ut.
Idag när jag tänker tillbaka på det kan jag inte tro att det är sant. Jag kan inte tro att det verkligen blev så.
Och att allting verkligen hände vår familj, och att vi slittrades som vi gjorde.
All smärta och sorg som vi har imon oss kommer alltid att leva där.
Vi som var en sådan stark familj! Varför hände egentligen allt detta?
Mamma är den som lider mest, mamma är den som bär på tusen tankar och känslor.
Men samtidigt som hon gör även jag och min bror det.
Jag förstår bara inte hur du som jag kallat för "pappa" hela mitt liv kan göra såhär mot oss.
Speciellt mot min mamma och bror. Mamma som alltid varit där, som älskat dig och sett upp till dig för
att du tagit henne för den hon är. Hon som verkligen gjort allt för dig, men sen gör du såhär?
Och min bror, som är din riktiga son, han som alltid tänker på dig. Som mår psykiskt dåligt pga allt som hänt
runt om honom. Han som går dag för dag och oroar sig för allt. Han som tänker tillbaka och önskar att det var som förr. Jag tycker synd om min bror som alltid tänker på dig, även fast inte du tänker på honom!
Jag förstår inte hur en sådan bra människa som du var, bara kan förändras så.
Men visst är du lycklig nu så är det ju bra. Men kom ihåg att det du hade var nog det bästa du någonsin
kommer att få uppleva resten av ditt liv.
Du hade en stor trygg och bra familj, men du valde att lämna dem istället.
Men jag hoppas att du är lycklig nu.
För en dag blir vi med det!♥

(var bara tvungen att skriva av mig lite!)