tänker tillbaka..
Idag är en sådan trist och mörk dag, en sådan dag man sitter och tänker om allt och ingenting.
Jag har varit vaken i ca 2 timmar, och tankarna har bara flygit runt i mitt huvud.
Jag är expert på att tänka tillbaka, jag är bra på att sitta och tänka på sånt som hänt och sedan må dåligt. Jag vet själv att när jag sitter och tänker på det som hänt förr, får mig själv att må dåligt. Men ändå så gör jag det. Jag får helt enkelt skylla mig själv. Ibland är det väl viktigt att kunna tänka tillbaka, och liksom verkligen förstå vad det är man gått igenom, vad det är man fått vara med om. Men vissa saker borde man bara låta flyga iväg från en, och inte ens tänka på det. Visst att det är dem sakerna som är svårast att släppa taget om. Det är ju alltid så, att det som får en att må dåligt, de bra som man gått igenom är svårast att släppa taget om.
Men om jag själv hade fått välja hade jag inte velat släppa taget om det som varit så bra förr i mitt liv, men i och med det får mig att må dåligt så måste jag det. Men det är så svårt. Det är svårt att sitta och tänka själv, det är svårt att ge sig själv ett svar på något, det är svårt när man alltid drömmer om personerna/personen.
De senaste nätterna har jag drömt om en och samma person. Jag saknar den närheten, den vänskapen, den kontakten vi hade. Jag saknar att ha en bästavän precis tätt intill mig alltid, som jag kunde ringa varje dag och få råd av, en som aldrig tog mig för givet, en som stötta mig och kramade mig tills såren läkte igen. Jag saknar att ha min bästaväns närhet! Saknar att kunna ha min bästavän bredvid mig och hålla om mig när jag bara ville försvinna. Jag saknar att få kalla ditt namn, få höra din röst, få se dig och bara se in i dina fantastiskt vackra ögon. Få känna din doft som jag blev stum av, få känna ditt hår mot min kind och känna den goda doften av ditt vax. Gud, jag hade kunnat sitta här och skriva i flera timmar till, tills jag hade varit färdig med allt om dig. Om hur mycket jag saknar allt och hur mycket jag vill ha dig tillbaka i mitt liv. Jag hade kunnat dö för att få snacka ut med dig en sista gång, för att få krama om dig och vara med dig en sista gång. Men tiden har gått, och det är nog försent nu. Kanske kommer det en dag, kanske inte. Jag får väl bara vänta och se.
Men jag saknar dig, och jag menar det! Och du kommer föralltid att vara min bästavän, min bästa killkompis, min räddare, min hjälte, mitt gossedjur när jag behöver någon som tröstar mig och som håller om mig. Jag kommer aldrig att glömma tiderna då du fanns i mitt liv, då allting var så bra, trots allt jag gick igenom. Jag kommer att minnas tiderna med dig trots att jag borde släppa taget om dem. Men du betyder rent för mycket för mig, för att jag ska släppa iväg allting bara sådär! JAG ÄLSKAR DIG♥!
Jag har varit vaken i ca 2 timmar, och tankarna har bara flygit runt i mitt huvud.
Jag är expert på att tänka tillbaka, jag är bra på att sitta och tänka på sånt som hänt och sedan må dåligt. Jag vet själv att när jag sitter och tänker på det som hänt förr, får mig själv att må dåligt. Men ändå så gör jag det. Jag får helt enkelt skylla mig själv. Ibland är det väl viktigt att kunna tänka tillbaka, och liksom verkligen förstå vad det är man gått igenom, vad det är man fått vara med om. Men vissa saker borde man bara låta flyga iväg från en, och inte ens tänka på det. Visst att det är dem sakerna som är svårast att släppa taget om. Det är ju alltid så, att det som får en att må dåligt, de bra som man gått igenom är svårast att släppa taget om.
Men om jag själv hade fått välja hade jag inte velat släppa taget om det som varit så bra förr i mitt liv, men i och med det får mig att må dåligt så måste jag det. Men det är så svårt. Det är svårt att sitta och tänka själv, det är svårt att ge sig själv ett svar på något, det är svårt när man alltid drömmer om personerna/personen.
De senaste nätterna har jag drömt om en och samma person. Jag saknar den närheten, den vänskapen, den kontakten vi hade. Jag saknar att ha en bästavän precis tätt intill mig alltid, som jag kunde ringa varje dag och få råd av, en som aldrig tog mig för givet, en som stötta mig och kramade mig tills såren läkte igen. Jag saknar att ha min bästaväns närhet! Saknar att kunna ha min bästavän bredvid mig och hålla om mig när jag bara ville försvinna. Jag saknar att få kalla ditt namn, få höra din röst, få se dig och bara se in i dina fantastiskt vackra ögon. Få känna din doft som jag blev stum av, få känna ditt hår mot min kind och känna den goda doften av ditt vax. Gud, jag hade kunnat sitta här och skriva i flera timmar till, tills jag hade varit färdig med allt om dig. Om hur mycket jag saknar allt och hur mycket jag vill ha dig tillbaka i mitt liv. Jag hade kunnat dö för att få snacka ut med dig en sista gång, för att få krama om dig och vara med dig en sista gång. Men tiden har gått, och det är nog försent nu. Kanske kommer det en dag, kanske inte. Jag får väl bara vänta och se.
Men jag saknar dig, och jag menar det! Och du kommer föralltid att vara min bästavän, min bästa killkompis, min räddare, min hjälte, mitt gossedjur när jag behöver någon som tröstar mig och som håller om mig. Jag kommer aldrig att glömma tiderna då du fanns i mitt liv, då allting var så bra, trots allt jag gick igenom. Jag kommer att minnas tiderna med dig trots att jag borde släppa taget om dem. Men du betyder rent för mycket för mig, för att jag ska släppa iväg allting bara sådär! JAG ÄLSKAR DIG♥!
Kommentarer
Trackback
