may hawbring -

så rädd, så orolig, så förvirrad.

Allting är så jobbigt just nu. Jag är rädd, så jävla rädd.
Jag har ångest, jag är förvirrad, så himla orlolig.
Jag gör misstag, jag har gjort ett misstag. Mitt första och sista misstag.

Jag är 17 år, jag är en dotter, jag är ett barnbarn, jag är en mamma, jag är en flickvän, jag är en vän, jag är en syster, jag är en kusin, jag är en helt vanlig 17 årig tjej.
Jag gör misstag, jag tar imot misstag, jag gör skit, jag gör bra saker, jag ta hand om mitt liv, jag skiter i mitt liv, jag älskar nära och kära, men jag ogillar ändå människor. Jag är en helt vanlig människa. Och en vanlig människa gör misstag och lär sig av dem. Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt.

Jag ångrar ingenting jag gjort, och jag borde inte ångra något heller. Utan jag lär mig utav det som hänt, och gör aldrig om det igen. Varför ska jag ångra något när jag ändå inte kan få det ogjort hur mycket jag än försöker? Istället lär jag mig utav mina misstag och försöker göra allting bättre och kämpar vidare. Att göra misstag är som att lära sig något. Vissa lär sig bättre, andra sämre.

Jag har gjort ett misstag, ett stort misstag kanske?! Men jag kan inte få det ogjort idag, hur mycket jag än önskar det. Men samtidigt så är jag glad för att jag gjorde misstaget för det har fått mig att inse hur bra mitt liv är, vem som älskar mig, vem jag älskar. Vem jag vill leva med, och vem som alltid står vid min sida när det är som värst!

Jag mår dåligt av allt, men jag får skylla mig själv?
Nu har jag prövat göra något jag inte skulle gjort, men jag är ändå glad över att jag gjorde det. För det fick mig att inse mycket och jag har lärt mig av mitt misstag.
Trots att det tar kol på mig och jag får sota för mitt misstag så är jag nöjd.
Men jag kan inte säga att jag mår bra. För det gör jag inte!
Jag känner ångest hela tiden. Jag har ångest!
Jag mår skit, jag känner mig som ett jävla vrak. Och jag är tom av ord. Jag har en stor klump i magen och en kniv i hjärtat. Jag vill gråta, jag är gråtfärdig. Men vad fan ska jag göra?
Jag är en hemsk människa, jag är elak. Jag är så jävla dum i huvudet!

Men jag är en helt vanlig tjej, och oavsett fast jag gjort ett misstag är jag den vanliga may. Och kommer alltid att vara det!

Kom ihåg tjejer och killar, det är mänskligt att fela, men att förlåta är gudomligt! Gör misstag men ångra aldrig dem, lär er av dem istället!


Errare humanum est, ignoscere divinum – "Att fela är mänskligt, att förlåta gudomligt"