när allt spricker!"/
Säger jag att jag mår bra, så ljuger jag. Säger jag att jag mår skit dåligt så överdriver jag. Så jag kan väl säga att jag är lite knäckt istället.!
Jag och Hampus har haft det knackigt i vårt förhållande, det har hållt på länge. Väldigt länge! Redan i början av vårt förhållande så blev det lite sprickor här och där. Men vi har kämpat, och försökt att klara av det tillsammans. Vissa gånger har det gått bra, vissa gånger mindre bra. Men vi har ialla fall försökt och kämpat tillsammans.
Men när vi kommer till nu läget så känns allt så hopplöst! Det verkar inte gå att lösa det, inte på samma sätt.
Det går inte en dag då vi inte bråkar eller tjafsar. Alla dagar består av minst ett litet tjafs, det minsta vi kan komma med. Och det mesta är en jäkla massa bråk med saker som flyger runt i lägenheten..
Det är inte bra för oss, men det drabbar Haley värst. Jag vill att hon ska ha båda sina föräldrar vid sin sida när hon växer upp. Jag vill att hon ska få uppleva det som inte jag fick. Jag vill att hon ska veta vem hennes båda föräldrar är, och jag vill att hon ska kunna umgås med dem samtidgt.
Det som är svårt med att vara unga föräldrar, det är ju att försöka få det att funka. Verken jag eller Hampus vet ju om vi kommer att hålla ihopa om typ 2 år?! Det är liksom ingenting som vi vet i förväg, men vi försöker att göra det bästa av saken och situationerna som dyker upp. Men som det ser ut nu så verkar vi inte få det till att funka! Allting är komplicerat, mycket mer än vad det egentligen borde var.. Kärleken är vacker, men när den har motgångar så svider det i hjärtat.
Igår kväll blev allt så stort och jag kunde inte hålla mig från att gråta. Jag är känslig, det är jag verkligen! Men jag försökte visa att jag var starkare än så igår kväll, men istället så visade jag min svaga sida. Jag låste in mig på toaletten och grät. Jag har nog aldrig kännt mig så hopplös förut. Och det hjälpte ju inte att jag fick höra ett och annat. Visst jag är fan inte så jävla bra själv, jag är inte helt oskyldig. Jag kan till och med vara den värsta fitta av oss två. Men igår så blev jag en svag liten fitta!
Idag är jag helt slut, jag kan inte få fram ett enda leende. Jag är så krossad, fast än det är jag själv som är minst lika skyldig till det. Men jag har inte den orken jag borde ha.. Jag är i vanliga fall inte såhär. Jag brukar inte gå och älta på saker så som jag gör idag..! Jag minns inte när jag senast var såhär ledsen och krossad(!?)
Det kan nog ha varit 2 år sedan, innan jag träffade Hampus.
Jag kan ärligt säga att jag mått bra med Hampus under denna tid vi varit tillsammans, därför kändes det så bra att han skulle vara pappan till mitt barn! Men idag så känns det lite konstigt. Idag fattar jag inte ens att det är han som verkligen är pappan..! Jag tappar förtroendet och hoppet när det är såhär krassligt! Men ändå så har vi världens vackraste dotter♥
Ja, hur som helst. Jag ska försöka hitta på nånting som kan få mig på andra tankar.
Vi hörs senare, ha det bra!♥
allting var mycket enklare förr..
allting gick att lösa mycket enklare.
det fanns bråk och tjafs, men inte några krossade personer.
idag är jag både krossad och osäker!"/
Jag och Hampus har haft det knackigt i vårt förhållande, det har hållt på länge. Väldigt länge! Redan i början av vårt förhållande så blev det lite sprickor här och där. Men vi har kämpat, och försökt att klara av det tillsammans. Vissa gånger har det gått bra, vissa gånger mindre bra. Men vi har ialla fall försökt och kämpat tillsammans.
Men när vi kommer till nu läget så känns allt så hopplöst! Det verkar inte gå att lösa det, inte på samma sätt.
Det går inte en dag då vi inte bråkar eller tjafsar. Alla dagar består av minst ett litet tjafs, det minsta vi kan komma med. Och det mesta är en jäkla massa bråk med saker som flyger runt i lägenheten..
Det är inte bra för oss, men det drabbar Haley värst. Jag vill att hon ska ha båda sina föräldrar vid sin sida när hon växer upp. Jag vill att hon ska få uppleva det som inte jag fick. Jag vill att hon ska veta vem hennes båda föräldrar är, och jag vill att hon ska kunna umgås med dem samtidgt.
Det som är svårt med att vara unga föräldrar, det är ju att försöka få det att funka. Verken jag eller Hampus vet ju om vi kommer att hålla ihopa om typ 2 år?! Det är liksom ingenting som vi vet i förväg, men vi försöker att göra det bästa av saken och situationerna som dyker upp. Men som det ser ut nu så verkar vi inte få det till att funka! Allting är komplicerat, mycket mer än vad det egentligen borde var.. Kärleken är vacker, men när den har motgångar så svider det i hjärtat.
Igår kväll blev allt så stort och jag kunde inte hålla mig från att gråta. Jag är känslig, det är jag verkligen! Men jag försökte visa att jag var starkare än så igår kväll, men istället så visade jag min svaga sida. Jag låste in mig på toaletten och grät. Jag har nog aldrig kännt mig så hopplös förut. Och det hjälpte ju inte att jag fick höra ett och annat. Visst jag är fan inte så jävla bra själv, jag är inte helt oskyldig. Jag kan till och med vara den värsta fitta av oss två. Men igår så blev jag en svag liten fitta!
Idag är jag helt slut, jag kan inte få fram ett enda leende. Jag är så krossad, fast än det är jag själv som är minst lika skyldig till det. Men jag har inte den orken jag borde ha.. Jag är i vanliga fall inte såhär. Jag brukar inte gå och älta på saker så som jag gör idag..! Jag minns inte när jag senast var såhär ledsen och krossad(!?)
Det kan nog ha varit 2 år sedan, innan jag träffade Hampus.
Jag kan ärligt säga att jag mått bra med Hampus under denna tid vi varit tillsammans, därför kändes det så bra att han skulle vara pappan till mitt barn! Men idag så känns det lite konstigt. Idag fattar jag inte ens att det är han som verkligen är pappan..! Jag tappar förtroendet och hoppet när det är såhär krassligt! Men ändå så har vi världens vackraste dotter♥
Ja, hur som helst. Jag ska försöka hitta på nånting som kan få mig på andra tankar.
Vi hörs senare, ha det bra!♥
allting var mycket enklare förr..
allting gick att lösa mycket enklare.
det fanns bråk och tjafs, men inte några krossade personer.
idag är jag både krossad och osäker!"/
Kommentarer
Trackback
