orättvisa
Det finns en sak som min mamma lärt mig.
Och en sak som min mamma alltid hållt och följt!
Oavsett fast hon har betett sig som en idiot mot mig och jag mot henne så är det endå en sak hon aldrig sneat mig!
Hon har alltid följt det hon lärt mig och det som hon fick lära sig. Och det är rättvisa.
Min mamma har alltid genom alla åren bevisat att man kommer mycket längre med rättvisa än orättvisa.
Det hon har gett mina syskon har jag fått! Det jag fått har mina syskon fått.
Även fast det är skillnad på ålder och kön så har hon fixat så alla fått vars en sak och av samma bekostnad!
Hon har gett både mig och mina syskon ett liv, vilket jag är nöjd med och älskar henne överallt annat för det! Utan henne hade jag aldrig suttit här idag. Men min mamma har inte bara gett mig ett liv, utan så mycket mer. Hon har varit dålig på att visa mig kärlek, och även min syster. Men jag förstår henne idag. Och har berättat för henne att hon ska visa min bror kärlek istället. För jag blir lycklig av att se honom få den kärleken jag aldrig fick uppleva av min mamma. Men trots att jag aldrig fick uppleva den kärleken av henne så vet jag att hon älskar mig!
Vad jag vill komma med rättvisa och orättvisa är att jag har folk i min omgivning som blir behandlade orättvisst! Både av vänner och föräldrar.. Och det gör mig fruktansvärt irriterad, arg och ledsen.
Jag menar jag har visst mått dåligt pga min mamma. Men en sak! Hon har aldrig behandlat mig som om jag är mindre värd än mina andra syskon! Hon har alltid varit rättvis med allt! Tro det eller ej! Och det är det som får mig att uppskatta min mamma så mycket när jag ser andra föräldrar behandlar deras ena barn mindre värd än den andra! JAG HATAR SÅNT!
Visst jag kanske inte vet hela bakdelen. Men ibland så kan jag ändå lista ut saker utan att jag behöver bli nervräkt om hur bakdelen är.. Men vissa tror man är dum i huvudet.
Aja, skitsamma inte det jag skulle säga. Men oavsett hur bakdelen är så jämnar det alltid ut sig. Och trots att den ena får mer än den andra bara för att den inte har jobb osv. så har det ingen som helst betydelse.
Jag menar, jag bor inte med min mamma. Men det min bror får, det får jag. Och inte bara jag Hampus med! Och det är inte ens hans mamma. Men min mamma är rättvis när det gäller allt!
Och hon tar Hampus som hennes son. Hon älskar honom och lyssnar på honom när han har något som får honom nere. Det är det som är så bra med mamma. Hon kan dela med sig av allt och även ge allt. Trots att hon inte har pengar kan hon ge mig och Hampus pengar för att vi ska köpa något gott eller vad som helst.
Och när jag då får se eller höra eller läser att vissa bara får och får utan att göra nånting eller betala det själv, medans den andra får det så får det mig irriterad. Även fast jag inte har med mig att göra för fem jävla öre. Men jag hatar att se folk som står mig nära ledsen. Eller orättvis behandlad. Visst kanske man gör något för att få det och det kanske det finns folk som gör. Men om föräldrar eller vänner tänker igenom. Har ni gett lika mycket till den andra?!
Jag kan bara säga mitt och låta de som tar åt sig göra det. För jag står för det jag skrivit nu!
Och jag kan bara säga en sak till.
Att jag tänker behandla Haley och hennes syskon (om hon får fler!) jämnlika.
Ingen kommer någonsin att få mer än den andra. INGEN!
Trots att Haley inte var planerad och hennes andra syskon är så kommer jag aldrig att älska Haley mindre eller ge henne mindre! Hon kommer alltid att få lika mycket och jag kommer alltid att älska henne! Oavsett hur planerna än va! Man kan inte komma med en bortförklaring som; - ja men hon var inte planerad!
Det ska fan inte spela någon roll! Vi visste vad som kunde hända och vi gjorde det ändå.
Och hon blev av och är nu ute i världen. Och hon förtjänar så mycket kärlek hon bara kan få!
Haley var inte planerad, men kommer föralltid att finnas och vara i mitt liv och jag kommer alltid alltid att älska henne för det. Och så kommer jag älska henne lite mer för att hon inte var planerad och ändå blev så fin och vacker!
Det var väl allt jag hade att säga!
Och en sak som min mamma alltid hållt och följt!
Oavsett fast hon har betett sig som en idiot mot mig och jag mot henne så är det endå en sak hon aldrig sneat mig!
Hon har alltid följt det hon lärt mig och det som hon fick lära sig. Och det är rättvisa.
Min mamma har alltid genom alla åren bevisat att man kommer mycket längre med rättvisa än orättvisa.
Det hon har gett mina syskon har jag fått! Det jag fått har mina syskon fått.
Även fast det är skillnad på ålder och kön så har hon fixat så alla fått vars en sak och av samma bekostnad!
Hon har gett både mig och mina syskon ett liv, vilket jag är nöjd med och älskar henne överallt annat för det! Utan henne hade jag aldrig suttit här idag. Men min mamma har inte bara gett mig ett liv, utan så mycket mer. Hon har varit dålig på att visa mig kärlek, och även min syster. Men jag förstår henne idag. Och har berättat för henne att hon ska visa min bror kärlek istället. För jag blir lycklig av att se honom få den kärleken jag aldrig fick uppleva av min mamma. Men trots att jag aldrig fick uppleva den kärleken av henne så vet jag att hon älskar mig!
Vad jag vill komma med rättvisa och orättvisa är att jag har folk i min omgivning som blir behandlade orättvisst! Både av vänner och föräldrar.. Och det gör mig fruktansvärt irriterad, arg och ledsen.
Jag menar jag har visst mått dåligt pga min mamma. Men en sak! Hon har aldrig behandlat mig som om jag är mindre värd än mina andra syskon! Hon har alltid varit rättvis med allt! Tro det eller ej! Och det är det som får mig att uppskatta min mamma så mycket när jag ser andra föräldrar behandlar deras ena barn mindre värd än den andra! JAG HATAR SÅNT!
Visst jag kanske inte vet hela bakdelen. Men ibland så kan jag ändå lista ut saker utan att jag behöver bli nervräkt om hur bakdelen är.. Men vissa tror man är dum i huvudet.
Aja, skitsamma inte det jag skulle säga. Men oavsett hur bakdelen är så jämnar det alltid ut sig. Och trots att den ena får mer än den andra bara för att den inte har jobb osv. så har det ingen som helst betydelse.
Jag menar, jag bor inte med min mamma. Men det min bror får, det får jag. Och inte bara jag Hampus med! Och det är inte ens hans mamma. Men min mamma är rättvis när det gäller allt!
Och hon tar Hampus som hennes son. Hon älskar honom och lyssnar på honom när han har något som får honom nere. Det är det som är så bra med mamma. Hon kan dela med sig av allt och även ge allt. Trots att hon inte har pengar kan hon ge mig och Hampus pengar för att vi ska köpa något gott eller vad som helst.
Och när jag då får se eller höra eller läser att vissa bara får och får utan att göra nånting eller betala det själv, medans den andra får det så får det mig irriterad. Även fast jag inte har med mig att göra för fem jävla öre. Men jag hatar att se folk som står mig nära ledsen. Eller orättvis behandlad. Visst kanske man gör något för att få det och det kanske det finns folk som gör. Men om föräldrar eller vänner tänker igenom. Har ni gett lika mycket till den andra?!
Jag kan bara säga mitt och låta de som tar åt sig göra det. För jag står för det jag skrivit nu!
Och jag kan bara säga en sak till.
Att jag tänker behandla Haley och hennes syskon (om hon får fler!) jämnlika.
Ingen kommer någonsin att få mer än den andra. INGEN!
Trots att Haley inte var planerad och hennes andra syskon är så kommer jag aldrig att älska Haley mindre eller ge henne mindre! Hon kommer alltid att få lika mycket och jag kommer alltid att älska henne! Oavsett hur planerna än va! Man kan inte komma med en bortförklaring som; - ja men hon var inte planerad!
Det ska fan inte spela någon roll! Vi visste vad som kunde hända och vi gjorde det ändå.
Och hon blev av och är nu ute i världen. Och hon förtjänar så mycket kärlek hon bara kan få!
Haley var inte planerad, men kommer föralltid att finnas och vara i mitt liv och jag kommer alltid alltid att älska henne för det. Och så kommer jag älska henne lite mer för att hon inte var planerad och ändå blev så fin och vacker!
Det var väl allt jag hade att säga!
Kommentarer
Trackback
