det här är jag..
..jag tror inte att jag någonsin har förklarat vilken människa jag är. Hur jag är som person. Visst att ni kanske listat ut en hel del, men ni vet inte hur jag fungerar utanför bloggen. Ni vet ju inte hur jag egentligen är som "person".
Klart att jag är mig själv i bloggen, men någonstans på vägen är det ändå en skillnad.
Så nu tänkte jag berätta för er. Jag tänker inte ljuga i min blogg och tänker inte heller hålla något hemligt.
Och sen så skriver jag detta för att få det av mig också!
Jag är född -93 i Thailand. Min mamma är thailändsk och pappa japansk.
Jag bodde mina första 3 år i thailand. Jag levde där tillsammans med min familj/släkt!
Men aldrig har jag levt tillsammans med min riktiga pappa. Jag har aldrig i hela mitt liv träffat min pappa. Inget som stört mig eller stör mig idag kanske. Men ibland undrar jag hur det hade varit om jag hade träffat honom. Om jag hade kallat honom för "pappa". Jag har egentligen många frågor och tankar om just min pappa, men ingenting jag bara sådär drar upp eller snackar om eller tänker på. Men ibland kan jag få upp tanken. Men det är sällan.
Hur som helst så flyttade jag till sverige stax innan jag skulle fylla 4år. Jag kommer inte ihåg så mycker där ifrån. Men sen jag flytta hit har jag varit glad, sprattlig och pigg! Jag har inte haft så mycket problem. Men de dök senare med åren upp. Men inte förens vid tonåren. Jag var rätt lugn tills dess.
Men när jag var 15 och allt börja rasa så ville jag inte längre vara den där lugna May. Jag blev helt enkelt istället uppkäftig, börja bli allt mer aggresiv och trodde att våld löste allt!
Jag trodde att jag kunde gå runt och vara en bitterfitta hela tiden, för att det var så de såg mig som.
Jag trodde att om jag var uppkäftig så skulle det lösa allt som hade rasat. Men allt rasa ännu mer, och jag blev bara mer jävlig. Flyttade till min fosterfamilj sommaren 2009 och det blev bättre. Men jag mådde fortfarande dåligt, alla spår satt fortfarande kvar i mitt hjärta!
Efter den sommaren så förändrades allting snabbt. Efter vi kommit hem från thailand strax efter nyår till 2010 så fick jag reda på att jag skulle bli mamma. Det tog i mig så jävla hårt. Men det var nånting som fick mig att stå på benen igen. För så småningom visste jag att det skulle komma någon som behövde mig mer än förr. Någon som jag skulle vaka över 24/7. Det fick mig på rätt spår igen.
Men även idag så är jag krossbar och sårbar. Jag kan falla lika lätt igen.
Men jag försöker att stå upp sålänge jag bara kan.
Även idag tror jag att våld löser mina problem. Och tror att om jag skriker och slår i saker att det blir bättre. Men det har visat sig tvärtom.
Men det är svårt att veta var man är, när man inte vet vem man är..
Allting har förändrat mig!
Men jag försöker stå upp. Men härom dagen så föll jag igen!
Nu letar jag en stege för att ta mig upp!
Alla är vi olika. Men det är bra! Man ska inte vara som alla andra.
Kommentarer
Postat av: corre duttan :D
SÅ JÄVLA SNYGG KVINNA <3:D
Trackback
