kämpar..
..ännu en natt där jag kämpar mig till sömns!
Men det går inte. Det är inte påväg någonstans. Jag kommer ingenstans. Och nu när allt är ner släckt, alla sover, så kommer bilderna fram i mitt huvud. Allt jag sett på en skärm ser jag i huvudet klart och tydligt!
Tråkigt nog så bryr sig inte ens människan som gjort mig illa och krossat mig överhuvudtaget!
Det kan ju vara lätt att säga; - lägg dig ner så sover vi!
Du har inte den smärtan i kroppen, du har inte ett krossat hjärta och du har inte lidit genom hela dagen, du har inte ansträngt dig för att finnas för en människa som verkligen behöver dig. En som sitter där på morgonen och tittar på en och när man öppnar ögonen så ler människan. Du ser inte det från någons sida, speciellt inte från min sida. Du vet inte hur jävla svårt det är för mig att se dig i ögonen. Men jag kämpar för att jag vägrar visa mig själv som svag!
Jag vet att jag har fallt pladask, men jag vägrar att inse det bara! Men jag vet mycket väl om det.. Men kanske en dag inser jag att även jag får falla!
Tankarna snurrar hejvilt i mitt huvud, mitt hjärtar bankar och bankar, min kropp skakar och jag tänker på hur mitt tillstånd igår var. Jag kan inte se det framför mig. Men jag vet att jag trilla ner rejält! Och all min tillit försvann.
Just nu behöver jag någon som kan hjälpa mig upp, alla förutom du!
Jag behöver någon som kan hålla om mig och berätta för mig "att allt kommer att bli bra".
Jag behöver någon som kan sitta där med mig ända tills jag gråtit klart.
Jag behöver känna en trygghet, den trygghet som inte längre finns vid mig.
Jag vill kunna känna mig säker och värdefull igen.
Det känns som att jag inte har någon mening med livet längre.
Kvittar vad jag än säger, jag får aldrig fram det jag verkligen vill! Kan säga att det gör så jävla ont bara!
Kommentarer
Trackback
