may hawbring -

Visst har hon blivit en stor flicka nu?

Jag ser en så stor skillnad på henne. Från det att hon kom ut till nu.

När hon kom ut var hon visst vacker och söt, men där är alltid några drag som likna typ en alien, eller typ en apa.

Ja, ni kanske förstår vad jag menar. Men just i födande stund så tänker man ju inte : "fyfan vad hon/han ser ut! Liknar ju värsta apan!"

Jag tror iallafall inte att folk gör det när man ligger där och har nyss krystat färdigt. Eller ja, vad vet jag?

Hur som helst så skulle jag säga att nu när jag tittar på Haley så ser jag en fin, underbar, gudomligt söt, vacker flicka. Hon är min flicka, världens finaste sådan!

Finns inte en enda sekund jag tycker att hon är ful. Även fast jag kan slänga ur mig typ -"hej din fula flicka" med en söt röst! Men hon förstår det inte och tar ingen som helst skada av det. För varje gång jag säger det så ler hon. Och det är ingenting jag menar. Min dotter är den absolut finaste för mig. I mina ögon är hon den vackraste som någonsin vandrat på denna jord!

Hur som helst tillbaka till det jag skulle snacka om.

Nu när jag tittar på Haley, hur stor hon blivit allt hon lärt sig och kan, då kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på den dagen hon kom ut till världen. Hon var så liten och såg så rädd ut. Hon var en ömtålig liten människa. Hon levde och hon var så fin. Tyst och snäll. Jag börjar nästan gråta när jag tänker på det.

Jag kan ärligt säga att jag saknar den stunden jag la inne på förlossningen, jag saknar det!

Jag saknar den känslan, upplevelsen och vad som hände där.

Jag menar jag kommer ju knappt ihåg någonting. Jag var ju hör av lustgasen.

Men jag kommer ihåg vart enda sekund sen hon kom ut.

Från att vara så liten, så är hon idag en stark tjej som kan mycket.

Hon kan skratta och förstår när folk skämtar med henne och ler. Hon grepar efter grejer och öppnar munnen när hon vet att jag matar henne. Hon tar sig fram efter skeden och stoppar den i munnen, kan vända sig och åla sig framåt. Kan gå i gåstolen och vi försöker nu lära henne att krypa och sitta helt själv.

Sitta helt själv har hon gjort vissa gånger, men det tror vi bara varit en sådan där "en gångs sak".

Men vi lär märka det.

Och nu kan hon till och med grimasera med oss. Hon tittar på oss och försöker göra likadant!

Hon är fin vår lilla tjej.

Och jag älskar henne något så fruktansvärt mycket!♥