may hawbring -

Jag har skrivit om denna vän förr i bloggen, men jag är tvungen att göra det igen då jag sitter med tårar i ögonen och gråten i halsen.

Satt precis och läste gamla meddelanden som vi satt och skickade till varandra på Kamrat.com.

En sida där vi var inne ofta och snacka med varandra.

Alla meddelanden är kvar, och jag kan inte sluta att tänka tillbaka.

Vad fan hände egentligen? Varför blev det som det blev?

Jag kan ärligt säga att denna människan jag snackar om just nu, det är den människan jag verkligen saknar!

En människa jag VERKLIGEN saknar av hela mitt hjärta!

Jag vet inte vad som hände egentligen, och jag har svårt för att ta reda på det också.

Jag hade kunnat skicka iväg ett PM på Fb, men så feg är jag! Jag är så jävla feg när det gäller det. Men annars så kan jag vara så jävla stor i käften och sånt! FAN! Jag hatar mig själv för det här!

Vad ska jag säga mer än att jag drömmer många nätter i veckan om en och samma person. Vissa drömmar får mig att böla, andra får mig att le lite. Och jag önskade att de bra drömmarna träffa in. Men inte!

Du kommer nog inte ens ihåg mig. Du tänker nog inte ens på mig längre. Du bryr dig säker inte om mig för fem ören. Du kör ditt race, vilket är kanon. Men jag undrar om du ibland tänker tillbaka på det som var?!

Här sitter jag och tänker på dig nästan varje dag, och önskade att några av mina drömmar kunde slå in. Här sitter jag och tänker på hur du mår och hur du har det. Här sitter jag och ångrar allt och bara vill gråta.

Jag vet inte hur jag ska göra. Jag mår bara dåligt av att sitta och undra & ångra. Men jag vågar heller inte ta första steget! Det är fan inte så lätt.

Och sen så tror jag att du glömt mig med tanken på att du själv inte heller hör av dig.

Det är nog 3 år sedan nu vi sluta snacka. Och vet du vad? Jag känner mig så jävla värdelös utan dig!

Du var den som stötta mig när jag mådde skit och höll på med skit!

Du sa till mig att istället för att skada mig själv, skulle jag krama om en kudde hårt och gråta och skrika in i den!

Och jag lyssnade på dig, för att övertyga att det funkade. Och ja, det funkade!

För varje gång jag kramade om kudden och grät så tänkte jag på dig! För du var/är så underbar!

Jag känner inte den nya dig, men jag vet att du på ett eller annat sätt är den mest underbaraste personen i hela världen! Jag önska bara att jag kunde skicka till dig. Men jag är för feg tyvärr.

Jag hoppas att du läser detta och förstår att det är dig jag menar!