18e juni 2011
Jag vet inte, men att blogga känns inte rätt längre. Inte här iallafall.
Jag har ju börjat om på ett nytt kapitel, det gamla är ju över, och nu börjar jag om igen. Därför känns det så fel att blogga här på blogg.se.
När jag loggar in här påminns jag om datorn jag&hampus hade tillsammans, jag påminns om alla gånger han reta mig för att jag var så löjlig som alltid var tvungen att blogga. Ja, allt det där.
Jag har en annan blogg, där jag skriver om allt som handlar om mina känslor. Mina svaga punkter och allt det där som jag är dålig och bra på.
Det känns så rätt men ändå så fel att blogga här!
Jag menar så länge jag minns kommer jag aldrig att glömma heller. Börjar jag om från början så är det mer en "start" för mig. Och det är nog det jag behöver som mest just nu.
Att komma ifrån allt. Men samtidigt kan jag inte förtränga det, att jag glömt det när jag egentligen inte har.
Det känns så rätt men ändå så fel.
"people that are meant to be together always find their way in the end"
Jag har ju börjat om på ett nytt kapitel, det gamla är ju över, och nu börjar jag om igen. Därför känns det så fel att blogga här på blogg.se.
När jag loggar in här påminns jag om datorn jag&hampus hade tillsammans, jag påminns om alla gånger han reta mig för att jag var så löjlig som alltid var tvungen att blogga. Ja, allt det där.
Jag har en annan blogg, där jag skriver om allt som handlar om mina känslor. Mina svaga punkter och allt det där som jag är dålig och bra på.
Det känns så rätt men ändå så fel att blogga här!
Jag menar så länge jag minns kommer jag aldrig att glömma heller. Börjar jag om från början så är det mer en "start" för mig. Och det är nog det jag behöver som mest just nu.
Att komma ifrån allt. Men samtidigt kan jag inte förtränga det, att jag glömt det när jag egentligen inte har.
Det känns så rätt men ändå så fel.
"people that are meant to be together always find their way in the end"
Kommentarer
Trackback
