miss you in a heartbeat
jag vet inte om jag gör rätt i att ta bloggpaus, för just nu så känns det som att skriva av mig är det allra bästa sättet. Bästa sättet för mig att kunna leva vidare, bästa sättet att släppa en tyngd. Men jag vet inte. Det är inte så mycket som jag vet längre.
Igår var jag ett vrak, och det blev ännu värre när en människa verkligen har noll respekt. Igår fick jag reda på ett och annat, ännu en gång. Och det var inte från honom själv utan denna gång genom FB.
Jag ringde honom, och jag hade bestämt att inte gråta. Men vad gör jag!?
Ja, jag kan erkänna att jag är svartsjuk! Jag har aldrig varit det förut, men nu på senaste tid har jag börjat bli det. Och egentligen vet jag inte varför. Men när jag satt och tänkte med tårarna rinnandes så insåg jag varför.
Är det fel att vara svartsjuk när man älskar en människa så otroligt? När man vet att man inte räcker till och uppskattas? När man känner sig så krossad och ensam? När man är orolig och när man blivit lurad så pass många gånger? Är det då fel med att vara svartsjuk? Och ja, jag är svartsjuk på henne också, för att hon har fått vara med dig hela helgen, och ni har sovit över allihopa. Medans jag mått skit, suttit hos min mamma och mått som ett svin. När jag kunde varit med dig och varit trygg. När du kunde varit med mig.
Nej, jag tycker att jag har all rätt till att vara svartsjuk och ledsen..
Men igår så satte mamma stopp, hon tog mobilen och la på istället för att jag skulle göra det. Mamma såg mig så förstörd och försökte förklara ett och annat för mig. Hon vill se mig ge upp, för hon sa att hon hade sett mig krossad tillräckligt. Hon ville inte se mig kämpa för att hålla familjen hel, om inte ens han tänker göra det!
Mamma har gått igenom samma sak, för inte så länge sedan. Därför försöker hon förklara för mig.
Men det är lättare sagt än gjort!
Nu framöver ska jag fokusera på min Haley, endast henne ingen annan.
Jag ska försöka ge henne den kärlek hon brukade få från oss båda två. Jag ska göra allt jag kan.
Jag ska försöka tänka på annat och få mig själv att kunna må bra också. Sen så ska jag försöka hitta tillbaka till mig själv, vare sig det är svårt eller ej!
Jag ska klara detta med eller utan honom!& jag vet att jag kan det!
Igår var jag ett vrak, och det blev ännu värre när en människa verkligen har noll respekt. Igår fick jag reda på ett och annat, ännu en gång. Och det var inte från honom själv utan denna gång genom FB.
Jag ringde honom, och jag hade bestämt att inte gråta. Men vad gör jag!?
Ja, jag kan erkänna att jag är svartsjuk! Jag har aldrig varit det förut, men nu på senaste tid har jag börjat bli det. Och egentligen vet jag inte varför. Men när jag satt och tänkte med tårarna rinnandes så insåg jag varför.
Är det fel att vara svartsjuk när man älskar en människa så otroligt? När man vet att man inte räcker till och uppskattas? När man känner sig så krossad och ensam? När man är orolig och när man blivit lurad så pass många gånger? Är det då fel med att vara svartsjuk? Och ja, jag är svartsjuk på henne också, för att hon har fått vara med dig hela helgen, och ni har sovit över allihopa. Medans jag mått skit, suttit hos min mamma och mått som ett svin. När jag kunde varit med dig och varit trygg. När du kunde varit med mig.
Nej, jag tycker att jag har all rätt till att vara svartsjuk och ledsen..
Men igår så satte mamma stopp, hon tog mobilen och la på istället för att jag skulle göra det. Mamma såg mig så förstörd och försökte förklara ett och annat för mig. Hon vill se mig ge upp, för hon sa att hon hade sett mig krossad tillräckligt. Hon ville inte se mig kämpa för att hålla familjen hel, om inte ens han tänker göra det!
Mamma har gått igenom samma sak, för inte så länge sedan. Därför försöker hon förklara för mig.
Men det är lättare sagt än gjort!
Nu framöver ska jag fokusera på min Haley, endast henne ingen annan.
Jag ska försöka ge henne den kärlek hon brukade få från oss båda två. Jag ska göra allt jag kan.
Jag ska försöka tänka på annat och få mig själv att kunna må bra också. Sen så ska jag försöka hitta tillbaka till mig själv, vare sig det är svårt eller ej!
Jag ska klara detta med eller utan honom!& jag vet att jag kan det!
Kommentarer
Trackback
