SANNINGEN SVIDER..
Jag vet inte varför jag håller på att ljuga förmig själv. Att jag vill fortsätta kämpa, att jag kommer att må bra, eller att jag verkligen vill det här. För jag om någon vet att jag inte vill må såhär, jag om någon vet om hur ont sannigen gör, jag om någon vet hur det känns att göra svåra beslut.. Beslut som jag aldrig kommer att kunna ta tillbaka sen. Jag vet det, men varför ska jag ljuga för mig själv om att allting kommer att lösa sig, att allting kommer att bli bra.
Jag vet att det inte kommer att bli bra, jag vet det. Och jag vet också att sanningen svider. Men alla säger ju jämt att tiden läker alla sår. Jag vill tro på det! Jag trodde på det förr, jag vill tro på det igen. Men denna gången gör det bara sådär jätte ont. Kanske för att vi har någonting som är "vårat". Det enda gemensamma vi verkligen har tillsammans.
Det är tufft att säga, det är tufft att skriva, men detta är min enda utväg för att få det ur mig.
Ingen av oss mår bra, vi förtjänar det inte.
Vi kanske borde börja tänka om. Kanske tänska djupare och längre fram än vad vi gjort nu.
Jag tror jag vill vara ensamma, jag tror jag vill skippa det här och börja leva igen. Tror det är mitt val!
Men det gör ont fortfarande!
Kommentarer
Trackback
