6e maj 2011

Hejsan bloggvärlden!♥
Sitter i en bil ute i ingenstans och försöker blogga. Använder Iphone som ett mobilt bredband, hur nice är inte det?
Nej okey jag ska vara ärlig och säga att vi är i Helsingborg på någon bilträff?! Om jag har förstått det hela rätt.
Vi bestämde oss bums och sen körde vi iväg(hampus besdetäm).
Vi åt hemma hos mamma, vilket var kul och roligt. Hon är en kung på att laga mat!
Sen ville hon ha Haley i och med de inte träffats på nästan två veckor. Så idag fick de sin "mormor och barnbarn dag". Mamma uppskattar verkligen och tycker det är otroligt roligt att få vara med sitt barnbarn. Hon älskar Haley och gör verkligen allt för henne!
Vilket jag tycker är roligt. Jag trodde innan när jag var gravid att jag skulle behöva fråga och tjata mig till att mamma skulle passa henne lite då och då. Men nej så fel man kan ha.. Det är ju helt tvärtom här. Mamma gnäller att hon ALDRIG få ha Haley. Hon tjatar sig till det ibland. Och hon får det nästan jämt hon frågar.
Jag tycker det är roligt att hon vill vara med Haley, att veta att hon tycker om att vara med henne gör mig glad inombords och utåt också förstås.
Men idag när jag lämnade Haley för att åka iväg så gjorde det så ont i mammahjärtat, hon är så rolig nu vid denna åldern, hon är så fin och något så fruktansvärt underbart! Hon är glad och ger ett leende för kung och fosterland..
Varje gång hon ler dör jag en liten stund. Helst en lång, men hon ler igen och då måste jag vara levande för att se det. Hon är så jäkla fin!♥
Jaha, nog om det! Har precis bekräftat mina val. Sista dagen idag för att söka in i Torsås. Så nu känns det bra. Trots att jag tvekade innan och jag ska inte säga att jag inte gör det nu. Men nu är det över, nu ska jag bara vänta på svar. Och hoppas på att jag kommer in där!
Vilket jag hoppas med hela mitt hjärta!
Nu kör bilarna här för fullt. Och det är rätt spännande men jag blir så nojjig för tänk så händer något?! Jag är så rädd för sånt. Och jag har sån respekt för farten. Det har jag haft redan sen vi krocka med mopedbilen. Inget underbart minne! Men jag är glad att jag lever.
Nej, nu ska jag inte babbla mer. Vi hörs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0