mätt i magen
vaknade av att hampus ringde mig, han skulle egentligen hit men han kommer att jobba över för att de ska sluta tidigare imorgon så vi ska se hur sent det blir annars tar vi det imorgon istället.
sen så skulle jag sova vidare, men fick för mig att jag var hungrig, så jag rotade i frysen. hittade köttbullar och det blev det och potatismos på det med vitlöksbröd. IKEAS vitlöksbröd är nog den godaste!
Haley fick också äta, efter maten fick hon majs i skålen och där satt hon och åt! Hon är verkligen en majsätare. Min syster gav henne majs igår som hon fick plocka själv. trodde inte hon skulle gilla det, men det gjorde hon!
så hon fick köra på plocka majs idag också. Nu är hon mätt hon med och lägger nu lite i blöjan.
Ska ta och byta på henne så fort hon är klar.
när vi satt vid matbordet så skulle jag och min bror få henne att säga mamma, det gör hon så sällan nu förtiden. säger oftast "papa". men vi gjorde ett försök och visst sa hon "papa" hela tiden bara för det.
men när vi gav upp sa hon naturligvist "mama" hela tiden. denna tösen är en riktig luring!
säger man "nej" till henne så virrar hon på huvudet. ja, tösen förstår mer och mer för varje dag som går! & jag är en stolt mamma!
Nu ska jag byta på lill skiten. så vi hörs sen!
världens finaste flicka.
RUBRIK?
Varför är det alltid lika svårt att komma på en "bra" rubrik.
Hur som helst har jag inte gjort för mycket sen vi kom hem. Lekt lite med Haley, sen fick jag lägga henne då hon var döds trött. Hon har fått en vana nu att hon måste ligga och hålla om nallen hon fick av sin moster. Den rä mjuk och fin och Haley tycker verkligen om mjuka gossedjur.
Sen har jag snackat med Jane. Att inte människor bara lägger ner egentligen. Folk har börjat använda FB genom att bråka med varandra där. Hänga ut varandra bokstavligt! Och folk som dessutom är så pass gamla som egentligen borde veta bättre..
Säger inte att jag själv aldrig gjort det, men det var ett tag sedan jag kände mig så svag och hängde ut någon där. Och hängde ut kanske man inte kan säga?! jag skriver oftast aldrig namn när jag gör det på en plats alla kan se och läsa.
Sen att jag hänger ut vissa på bloggen stämmer heller inte riktigt. Utan säger mer eller mindre det jag tycker och tänker. Och sen så vet personen det handlar om oftast att jag menar den.
Men skitsamma folk får faktiskt sköta sina egna liv och problem. Jag har nog med mitt liv!
Har bara sagt till Jane att skita i allt hon ser och läser. Varför ska hon ta åt sig av allt? Hon kan bara gå där ifrån och det finns ingen annan än hon som vet sanningen bakom det hela. Så varför ska hon slösa tid på onödiga saker när hon kan göra annat?
Samma med mig, får jag elaka kommentarer så bryr jag mig inte, det rör mig inte någonstans. Vet att det mesta handlar om svartsjuka människor. Och kommer från en själ som inte har det jag har!
Jag menar varför ska jag bry mig om några få elaka svartsjuka ord som kommer från en människa som inte har något bättre för sig?
Som sitter och slänger ur sig en jädra massa men ändå följer min blogg?;)
Tycker jag inte om en människa så lägger jag i helvete heller energi eller tid på dem:) Enkelt!
Jag vet vilka som tycker om mig, vilka som är sanna mot mig och jag klarar mig så fint med dem människorna!
Jag har en fin fin familj, en mamma som är världen för mig, en dotter som lyser upp hela mitt liv, en syster en bror som finns där och bryr sig om mig, få vänner som åtminstone är äkta och tar mig för hur jag är och för den jag är! Jag har allt jag vill ha! Varför ska jag sitta och bry mig om er människor som då försöker trycka ner mig?
Inte lönt, lägg ni ner tid på mig istället. Jag uppskattar det!:)
Aja, nog om det. Hampus ringde också innan han skulle lägga sig. För en gång skull snackade vi normalt. Ganska skönt! Synd så somna Haley innan så hon hann aldrig snacka med honom. Men hon får göra det imorgon. Han skulle ringa på lunchen. Får se om Haley är vaken då. Hon brukar ju sova middag då!
& sen innan jag avslutar detta inlägget så vill jag tacka dig Sari för att du är så fin med dina kommentarer, och lämnar spår efter dig som får mig att öppna ögonen och tänka helt tvärtom. Du är en riktigt underbar människa kom ihåg det! & jag tycker om dig massor & Haley med! Massa kramar till dig!<3
Nu ska jag sova, men vi hörs här imorgon igen! Och så ska ni få en bild på mitt nya hår!
God natt allesammans!
min fina dotter tillsammans med hennes morbror!
hemma efter två dagar i malmö
Det var hemskt trevligt, och jag har kommit till eslöv som en ny människa. klippt mig, färgat håret och allmänt fin i håret! Tack finaste syster!
bloggen går ju uppåt, statistiken går upp hela tiden nu. vet att det är hemskt intressant att följa andras liv, speciellt när andra har hamnat i trubbel. otroligt roligt!
många lämnar spår efter sig, också kul. en del lämnar sviniga kommentarer, men vet ni vad? det rör mig absolut inte någonstans!
kul också att jag kan spåra ipnumret. Det gör det hela lite roligare!
& tack till er andra som bryr sig och verkligen peppar mig i det hela.
Jag klarar mig bra nu, trots att jag får panik så mår jag bra nu! Tack vare min fina dotter, syskon & min älskade mamma! Jag älskar er otroligt mycket!
hur som helst, så kanske kim tittar upp en runda vet inte ännu. sen imorgon får jag helt enkelt se vad som händer:) som vanligt något roligt får jag hoppas!
ni ska också få se hur mitt hår ser ut, men inte riktigt nu.
hoppas ni har haft det bra iallafall, för det har jag och haley haft.
såja, nu har jag sagt vad jag ska. hörs sen!
SÖNDAG
Sjukt tråkig söndag, tur att Jane svängde in om och gjorde det lite bättre iallafall. Vi snacka och sånt. Sen stack vi ner till stan och mötte Macki, han ville ha en cigg, så det fick han också.
Sen vidare till ICA för att handla till maten vi skulle ha nu ikväll. Blev spagetti köttfärsås. Första gången jag lagar mat på otroligt länge, och första gången på några dagar jag vill & är sugen på mat.
Nu sitter jag här, halv död idag igen. Jag blir alltid så trött vid den här tiden. Men sen när Haley lagt sig är jag pigg! Vad är det egentligen?
Imorgon får jag pengar, och då ska jag färga mitt hår.
Vill förändra mig så man inte sitter fast i en svacka hela tiden. Så man kan komma ifrån det och glömma!
Det lärde min syster mig! Ibland vet jag inget bättre än att ha en fin syster<3
Idag har jag mått både bra och dåligt. Men det är ju faktiskt inte mer än rätt.
Ibland behöver man bara lugna nerverna och inte tänka på något. Trots att man tänker hela tiden så ska man försöka inte tänka på något som gör en upprörd.
Jag har bestämmt mig att jag ska bli den jag en gång var, och jag vet att den människan finns någonstans här inne i mig. Jag ska inte ta åt mig av saker, en heller inte få anfall för att någon säger/gör något dumt mot mig.
Jag vet att det inte rör mig i ryggen egentligen, men det är så svårt att låta bli att bli förbannad!
Jag ska iallafall börja ta åt mig av det bra och skita i det dåliga!
Så är det!
Nu ska ni få bilder!
när jag var på ica passade jag på att köpa
Marabou sensation strawberry cheesecake & den var otroligt god!
jane gjorde en inbakad fläta på mig :)
en bild sen igår!
jag & haley igår!
finaste<3
jag älskar dig mest av allt! du är det enda jag behöver för att må bra!
igår fick morbror nick syn på den här tösen.
& då hade hon öppnat gaderobsdörrarna själv och dragit ut en korg och hoppat upp på den.
Smart unge? men sen när hon skulle ner, så var det allt svårare!
min blogg
ingen har tvingat er att läsa. och tycker ni att det inte är lika roligt längre så kan jag inte ge er mer, ingenting är roligt. Inte just nu iallafall.
Jag skriver om det jag går igenom varje dag, det jag kämpar mig förbi just nu, thats it!
Lev med det eller så skit i att komma hit.
Kommer aldrig att ändra mig för någon annan igen! Aldrig!
Och anledning till att jag har blogg och bloggar är för att jag ska kunna skriva om det jag vill och känner för.
Inget annat, så är det faktiskt:)
Hoppas ni förstår, och tycker ni att det är drygt att jag traggar om samma sak så fine, låt bli att komma hit!:)
Enkelt va?
LURAD
Men nu har jag fått exakt allt bekräftat, du lura mig, du tog mitt hjärta, slängde det och stack! Det är allt jag har kvar från dig nu!
Jag vill tänka på allt fint du gjort för mig, allt du gett mig, minnas att du var min hjälte när jag behövde dig som mest. Men idag känner jag bara hat!
Man brukar ju säga, "hata aldrig den du en gång älskat".
Men jag vet inte längre om jag kan hålla med om det riktigt.
Just nu känner jag bara hat.
Kan inte ens förstå att du går och hittar en ny på några dagar, en människa du känt i mindre än en vecka sammanlagt. Det låter sjukt och är sjukt! Efter 2½ år, beteer du dig såhär. Gör såhär mot din familj.
Och bruden verkar ju inte ha allt för mycket innanför pannbenet heller. Vilket är sjukt.
Hon kommer aldrig någonsin att bli en del av min dotters liv. ALDRIG!
Hon är min och min. Hon kommer endast att behöva en kvinnlig förebild och det är jag. Ingen annan!
Jag trodde faktiskt med hela mitt hjärta och med mitt förtroende för dig att du kunde tänka längre än det du gör och gjort. Men tydligen inte!
"when i look at you"
Varför är det alltid så? Jag väntade bara på att Haley skulle somna, sen så skulle jag lägga mig. Och nu har Haley sovit i 2 timmar snart och jag är mer eller mindre pigg.
vet ni vad?
-idag har jag känt mig behövd. känt mig trygg och stabil.
visst har jag varit lite förbannad. men det är inte så konstigt när en vuxen människa tro sig "veta" allt.
hade jag inte tagit reda på det hade jag inte sagt det!? eller?
bara för att du läser en sak betyder det inte att det är så! du kan väl inte fråga en sida eller text du läser något? eller? visst att det som skrivs där stämmer, men har du frågat hur det blir när man inte hört av sig till sin dotter på 2 dagar? överhuvudtaget? att du måste säga till honom att ta ansvaret att ringa eller höra av sig? tycker du inte att det låter lite oansvarigt! frågar du mig tycker jag det! och det tyckte dom jag snacka med också.
jag förbjuder ingen, utan skyddar min dotter. hon behöver bli stabil igen! ursäkta mig att jag finns där och försöker ta mitt ansvar!
till skillnad från vissa andra. börja ta ansvar och sluta ljuga för människor, verkar inte det vara rätt lämpligt nu vid den här åldern?
blir så trött på människor som tror sig "veta" allt. genom att läsa på internet, eller i någon bok eller vad fan som helst! ta reda på fakta och säg precis som det är, så får ni svar precis som det är också!
hänger inte ut någon på bloggen, inte nämnt namn eller något. velat ta det med personen, men den svara inte eller något. ring och skickat sms, men inget svar! så därför hoppas jag innerligt att du läser och försök inte skydda någon. jag vet att ni är en och samma familj, men ge fan att skydda någon som inte har förstånd nog att ta ansvar!
lätt för andra att säga något, men man kan inte säga något förens man gått igenom det själv! så säg inte att ni förstår när ni inte gör det! det låter bara dumt!
inget ljud
Och nu gjorde jag en till och skulle testa. Nej, samma sak. Hör knappt något! VARFÖR?
Är det nu min motvind är igång eller?
Såja, då får vi väl helt enkelt köra på text och bilder..
Fick besök av Bum och hans kompis, trevligt!
De lekte lite med Haley och Teddy, sen så skulle jag handla cigg så de följde med mig.
Efter det så tänkte vi att vi lika bra kunde gå ner till stan en runda, då haley varit gnällig och dålig i magen hela dagen. Så kanske hon lika bra somna i vagnen. Men nix, så fel hade jag igen!
Vi gick in på Pimpas(thairestaurang), Bum jobbar tydligen där:)
Men så blev han inkallad på jobb, så nu jobbar han där. Och jag gick hem istället. Inte någon mening att vänta ju.
Men han kommer förmodligen upp hit igen efter att han jobbat klart.
Han och Haley kommer bra överens så det är rätt kul att de kan träffas och "leka".
Haleys smile mot honom idag gjorde min dag asså! Aldrig sett henne titta sådär lite sött och le så mot någon, samtidigt som hon försöker gömma sig! Nej, gisses!
Min skatt asså.. Nu är jag mega mega trött och vill helst bara slå mig ner i sängen och sova!
Men det får jag vänta med.. Har mer eller mindre sömn problem just nu asså.
Kan lägga mig 22-23 och ändå inte somna förens 2-3 på natten, och vakna igen 5, halv 6 på morgonen och sen vara pigg och somna igen vid 11 och då är ju haley ganska vaken om jag får säga mitt!
Så jag är rätt trött! Sliten med andra ord!
Nu ska jag se om jag kan göra käk till min bror! Ha det bra!
MISSLYCKAS
Jag är rädd för att misslyckas. Det är & har nog varit en av mina svaga punkter sen jag varit yngre.
Jag vågade aldrig räcka upp handen för att jag var rädd för att svara fel, vågade aldrig visa upp något själv för jag var rädd för att det skulle gå fel, rädd för att träffa någon själv för att det skulle bli pinsamt, rädd för det mesta rädd för att misslyckas!
Jag vågar inte chansa och när jag gör det så är jag inställd på att jag kommer att misslyckas! Och när jag misslyckas med någonting blir jag bara mer rädd för att misslyckas, och får dålig självkänsla.
Jag vet hur det fungerar i mitt liv, jag vet hur jag tänker och mina rädslor. Jag vet om att mitt självförtroende inte är den absolut bästa. Men jag har försökt bygga upp det dag efter dag, självkänslan likadant, men med mitt misslyckande går det inte så bra! Jag är rädd för att jag ska misslyckas! Och blir det misslyckat när jag försöker bygga upp det där så kommer jag att få börja om från noll.
Jag vet om det. Ett under att jag ens vågat ge mig in i kärleken. Men som ni ser kan jag inte ta mig ut nu! & det är ett misslyckande för mig. Det får mig att känna mig så misslyckad!
Det är svårt att förklara så att ni förstår vad jag menar. Men egentligen är det inte det, utan bara svårt att skriva på rätt sätt utan att misslyckas!
18e juni 2011
Jag har ju börjat om på ett nytt kapitel, det gamla är ju över, och nu börjar jag om igen. Därför känns det så fel att blogga här på blogg.se.
När jag loggar in här påminns jag om datorn jag&hampus hade tillsammans, jag påminns om alla gånger han reta mig för att jag var så löjlig som alltid var tvungen att blogga. Ja, allt det där.
Jag har en annan blogg, där jag skriver om allt som handlar om mina känslor. Mina svaga punkter och allt det där som jag är dålig och bra på.
Det känns så rätt men ändå så fel att blogga här!
Jag menar så länge jag minns kommer jag aldrig att glömma heller. Börjar jag om från början så är det mer en "start" för mig. Och det är nog det jag behöver som mest just nu.
Att komma ifrån allt. Men samtidigt kan jag inte förtränga det, att jag glömt det när jag egentligen inte har.
Det känns så rätt men ändå så fel.
"people that are meant to be together always find their way in the end"
maysumaleehawbring.blogg.se
det ärallt annat än bra!
INGEN RUBRIK
mail som ni kan nå mig på
as it used to be
Ska jag vara helt ärlig?
Jag saknar att vara samlad hela familjen, det som kallas; mamma, pappa, barn!
Jag saknar det så att det sticker i mig.
Jag vill att det ska funka, men allt blev så fel.
Jag ville att vi skulle vara en liten lycklig familj, med värme och massor av kärlek.
Vi lyckades ett bra tag, men allt gick så snet.
Jag vill se oss allihopa tillsammans, se alla varje dag och se ett leende.
Jag trodde att det skulle bli enklare, att allting skulle kännas lättare. Men det är ju helt tvärtom.
Allting känns så hårt och så tungt!
Vi var tre, mamma, pappa & barn.
Nu är vi två, mamma & barn.
Det var inte såhär jag såg det i mitt huvud. Inte såhär jag ville att det skulle bli.
Haley hade inte velat ha det såhär, det vet jag om. Men vi valde att göra det såhär.
Jag saknar min familj, den jag en gång hade!
jag kan må bra för stunden..
Tänkte egentligen inte blogga idag, men känner att det ändå är bra om jag gör det.
Viktigt att jag får skriva av mig och dela med mig i och med jag redan börjat. Bloggpaus det var nog en dum idé. Att skriva av sig när något hänt eller om man mår dåligt är nog det bästa som finns.
Imorse vaknade jag av att Anna ringde mig och sa att de var påväg hem till mig, vi stack till MC och satt där och åt. Jag åt inte speciellt mycket, inte så mycket aptit till det nu.
Men det kommer väl så fort jag byggt upp min självkänsla, så fort jag kommit dit jag vill, så fort jag har en stabilitet i mitt liv igen, måste bara få bort tanken att jag måste vara "smal" som alla andra..
Förhoppningsvis så försvinner den så snart så möjligt..
Slutade med att jag hängde med dem hem, och nu sitter jag här och skriver och skriver. Känner mig inte trött men måste ändå snart lägga mig!
När jag skriver detta inlägget saknar jag min/hampus dator, den vi hade tillsammans. Jag bara saknar den, jag har ju allt på den datorn. Mitt liv är ju där! Den var ju nästan mitt allt!
Aja, imorgon är det fredag, en hel veckan sedan Haley träffade sin pappa. Jag lider med henne, tycker synd om henne. Men ikväll ha Robin varit med henne, lekt med henne och fått henne att skratta. Hon behöver bara höra en manlig röst för att kunna le och smälta just nu. Alla säger att hon saknar sin pappa. Och jag vet att hon gör det, men vad ska jag göra? Hade hon haft en pappa som brytt sig hade jag inte tvekat att lämna över henne eller att höra av mig till honom för hennes skull. Men en pappa som måste bli tillsagd för att skicka/ringa till sin dotter är fan ingen pappa att ha! Tråkigt, men så känner jag just nu. Haley har inte gjort något för att förtjäna detta!
Hur som helst, nu ska jag lägga mig bredvid lillfisen och hoppas på att jag inte drömmer mardrömmar inatt.
Mamma åker till danmark imorgon och blir där en vecka, jag kommer lida, jag kommer bli sårad. Klarar inte av att någon lämnar mig ensam just nu, jag får panik och extremt många dåliga tankar! Tyvärr!
Men sov gott allesammans, vi hörs imorgon!♥
en dag i taget..
Idag kom Mathilda hit på besök, vi gick ner i stan efter att jag mött upp henne, för att Haley skulle få sova. Hon har nämligen lite svårt att sova middag nu. Då hon vet om att varje gång hon ska sova middag så har hon alltid fått snacka med Hampus först. Han har ju lunch runt 12-13, så då brukar han passa på att ringa för att snacka med henne. Och det har han inte gjort nu på 2dagar. Hon har inte hört hans röst på rvå dagar, tycker själv det är dålig stil. Men vad ska jag göra? Inte min förlust!
Hur som helst somnade hon en bra stund, när vi gick tillbaka sov hon fortfarande, vi hann till och med möta upp Palle och hans bror för att käka glass och snacka innan hon vaknade!
Hon var på bra humör och fick vara med Mathilda lite. Sen var hon hos Palle innan han stack iväg för att jobba igen, och då mös hon sig till hans hals och la där. Där gick jag i sönder igen! Hur fan ska jag klara av detta? Hon behöver sin pappa, vad fan är det som är så jävla svårt att förstå?!
Jag kan säga att jag hellre hade varit utan en pappa, än att ha en pappa som inte ens kan höra av sig! TYVÄRR!
Ledsen att behöva hänga ut honom såhär, men det är han själv som väljer att göra såhär mot sin dotter. Och det krossar mig.
Hur som helst så har dagen varit bra. Jag uppskattar mina vänner, och är tacksam över att jag har de vänner jag har. Glad att jag kan räkna mina närmaste vänner på en hand! Ni är trygghet för mig!<3
Nu väntar jag på att mamma ska komma.
jag önska jag kunde göra mer för dig. jag känner mig så otillräcklig!
respekt.
"underbart, äntligen kan hampus bli hampus igen, sweet!"
Jag menar lite respekt får man väl ändå ha! Trots att jag vet att den släkten är väldigt respektlös så borde man iallafall kunna ha lite respekt! Visst om den männsikan har ett dåligt liv själv och inte riktigt lyckas med det han ska, men han kan fan visa lite respekt. Så himla svårt är det inte!
Men att man vill och att man inte kan, det är två helt olika saker!
Hur som helst, visst har Hampus blivit annorlunda sedan vi blev tillsammans, men det har vi nog båda. Vi har ju förändrats med tiden. Men Hampus har fortfarande velat träffa sina vänner och har inte uteslutat dem bara för att vi varit tillsammans! Men sen att vi fått barn och allt blivit mer tajt och svårare, det är ju en annan sak..
Jag tycker att människor borde ha mer respekt, visa mer av den biten! För det är inte normalt att inte kunna visa respekt vid sådan hära lägen! Och det trodde jag att alla förstod. inte hade jag suttit och hurrat för någon om dem gjort slut eller om något hade hänt, aldrig!
Jag trodde inte människor gjorde det heller. Men så fel man kan ha. Visst vet jag om att alla människor inte vet vad respekt är, visst vet jag att alla inte visar respekt! Men åtminstone lite kan man faktiskt göra.. Eller? Är det bara jag som tycker det?
Jag tycker att man mer eller mindre ska ha respekt i allt, i förhållandet, vänskapen, ja allt!
Har man inte respekt för varandra i förhållandet, så går det inte heller. Se hur det blev på oss, respekten försvann och så gjorde vi med! Ingens fel, men ibland bara försvinner den sådär!
Och det leder till att förhållandet brakar och man glider isär varandra!
Så visa respekt för varandra, om ni vill få respekt tillbaka!
ventelation
Jag har mig själv att skylla på, jag ställde till med det själv. Trots att man är två i ett bråk, i ett förhållande. Men jag tog del av det jag med. Och jag har inte varit en ängel, eller varit mig själv på väldigt länge!
Jag vet inte vem jag är eller var jag står någonstans. Jag är vilsen, jag tog fel väg och hittar inte tillbaka.
Jag önska att jag var den människan jag en gång var, önska att vi båda var det faktiskt.
Önska att vi tog tag i detta tidigare. Men nu blev det som det blev.
Det gör ont i mig att vi fick gå skilda vägar och att allt blev så jäkla snett.
Men jag kämpade till slutet, men jag fick inte så mycket tillbaka. Du tyckte att du kämpade, men du trodde aldrig på det och då går det inte! Jag kämpade och trodde på det, men det räckte inte. Det räcker inte att en tror på det! Man är två om detta.
Jag önksa att du förstod att vi behövde ensamtid, att det behövdes tid för att vi skulle kunna se varandra igen. Ha tid till oss själva, att vi gav tid till varandra ingen annan! Man ska inte behöva ha massa folk hemma alltid, man måste inte alltid göra något. Utan ibland behöver man bara ha varandra, sen är allt annat uteslutat!
Men vi såg inte det, jag såg det. Jag försökte säga det till dig, men du såg det som att jag "förbjöd dig" till att träffa dina vänner. Inte alls så jag mena, mena bara på att du&jag också hade behövt tid, speciellt nu när det varit så spänt mellan oss. Tror nog alla hade förstått det. Sen mena jag ju inte på att vi behövde vara ihop klistrade varje dag och exakt hela tiden! Men som helger då vi äntligen kan vara tillsammans, sova ut tillsammans, gå och lägga oss tillsammans! Ja, allt det där.
Men nu sitter jag här och du i Löberöd. Jag tycker det är skönt, men jag saknar att komma hem igen. Jag saknar allt där, sängen, ja, allt! Men jag tror detta blir det bästa för oss två.
Igår var jag ett vrak, även idag har jag varit det. Men jag har funderat över allt, och nu mår jag hyfsat bra!
Jag vet vilka människor som gör mig glada och vilka som bara vill trycka ner mig och lägga allt på mig!
Men det rör mig inte någonstans. Jag vet vad jag gjort, och det är inte rätt eller ok! Men vi båda var en del av detta! & jag kommer aldrig att ta på mig skiten, aldrig!
Jag vet att jag gjorde det värsta, men jag fick mitt straff. & efter det så tycker jag inte att någon som helst förtjänar det!
Just nu ska jag fokusera på att hitta tillbaka till mig själv, hitta en balans, där jag kan stå länge. Inte ett år sen så ska jag behöva packa mitt och dra igen. Jag har gått igenom nog med att behöva packa väskor och dra. Och jag vill inte behöva göra det mer. När man väl börjar känna sig trygg och hemma, så måste man börja om på ruta ett igen. Och det vill jag inte!
Visst vill jag att vi ska bo ihop som en familj, att vi har varandra att vända oss till, att vi bygger upp tilliten. Att du låter mig bygga upp min tillit för dig igen. Men vill du inte så orkar jag inte heller kämpa mer. Igår kändes det som att jag skulle kunna göra exakt allt för dig, för att få komma hem och att ge det en chans till! Jag ville göra det IGÅR, för min dotter mådde skit. Hon saknade sin pappa, lik så gjorde jag!
Men efter ett snack med mamma, fick jag en tankeställare. Visst att det är svårt att låta bli att se en människa glida ifrån en, men inte min förlust. Jag valde aldrig att ljuga, vara respektlös och allt det där. Jo, visst våld löser fan inget. & det är inte förens nu jag lärt mig det!
Nu kommer jag förmodligen aldrig mer att göra om det!
Men vet ni vad? Idag, just nu känner jag mig fri, glad och älskad av de människor som verkligen bryr sig om mig. Jag är ju fan inte alls ensam, som jag trodde. Och idag känner jag att jag bara vill skapa ett nytt kapitel som ensamstående mamma! Jag känner att jag kommer att klara detta galant, känner en enorm känsla av att allting kommer att bli bra!
jag har haft det ganska jobbigt de senaste åren, och antagligen är det de som fått mig att falla mig in på såna här saker, vilket inte är OK. Men jag har hamnat på fel spår. & det är nu jag inser det. Förr var jag inte en våldsam människa, men har man växt upp med våld hela sitt liv så blir det nog lätt en vana. Jag har haft studer jag velat ta självmord för att jag mått skit. Jag har växt upp med dåligt självförtroende och folk som sårat mig fram och tillbaka, vilket säkerligen sitter fast! Och när jag kommer in i mina svackor blir allt svart, och jag ser våld som en enkel utväg för mig, förr trodde jag att det var okej! Men nu vet jag verkligen att det inte är OK. Inte någonstans, speciellt inte att skada den människan man älskar heller.
Jag gjorde mitt misstag, och det kommer alltid att sitta i. Men man kan om man vill bearbeta det och försöka om på nytt, inte från början. Utan bygga upp det där lilla man har kvar. Jag vet att det går, men jag vet inte om jag vill längre! Just nu är jag nöjd med situationen. Trots att jag känner mig så krossad.
Sen att jag kommer in i mina svackor och allt blir svart är också för att jag aldrig känt mig tillräcklig för någon, känner mig inte dugglig nog till någon, eller uppskattad av någon. Trycker ner mig själv genom att tycka att jag är tjock och ful! Trycker ner mig själv genom att önska att jag var någon annan, och så ska det inte vara. Men så har det varit för mig i många många år. Och jag har svårt för att släppa det! Trots att jag vill är det super svårt att släppa det! & jag vet inte varför!
Men nu ska jag kämpa mig tillbaka till den människan jag en gång var, jag vet att honf inns där inom mig!
miss you in a heartbeat
Igår var jag ett vrak, och det blev ännu värre när en människa verkligen har noll respekt. Igår fick jag reda på ett och annat, ännu en gång. Och det var inte från honom själv utan denna gång genom FB.
Jag ringde honom, och jag hade bestämt att inte gråta. Men vad gör jag!?
Ja, jag kan erkänna att jag är svartsjuk! Jag har aldrig varit det förut, men nu på senaste tid har jag börjat bli det. Och egentligen vet jag inte varför. Men när jag satt och tänkte med tårarna rinnandes så insåg jag varför.
Är det fel att vara svartsjuk när man älskar en människa så otroligt? När man vet att man inte räcker till och uppskattas? När man känner sig så krossad och ensam? När man är orolig och när man blivit lurad så pass många gånger? Är det då fel med att vara svartsjuk? Och ja, jag är svartsjuk på henne också, för att hon har fått vara med dig hela helgen, och ni har sovit över allihopa. Medans jag mått skit, suttit hos min mamma och mått som ett svin. När jag kunde varit med dig och varit trygg. När du kunde varit med mig.
Nej, jag tycker att jag har all rätt till att vara svartsjuk och ledsen..
Men igår så satte mamma stopp, hon tog mobilen och la på istället för att jag skulle göra det. Mamma såg mig så förstörd och försökte förklara ett och annat för mig. Hon vill se mig ge upp, för hon sa att hon hade sett mig krossad tillräckligt. Hon ville inte se mig kämpa för att hålla familjen hel, om inte ens han tänker göra det!
Mamma har gått igenom samma sak, för inte så länge sedan. Därför försöker hon förklara för mig.
Men det är lättare sagt än gjort!
Nu framöver ska jag fokusera på min Haley, endast henne ingen annan.
Jag ska försöka ge henne den kärlek hon brukade få från oss båda två. Jag ska göra allt jag kan.
Jag ska försöka tänka på annat och få mig själv att kunna må bra också. Sen så ska jag försöka hitta tillbaka till mig själv, vare sig det är svårt eller ej!
Jag ska klara detta med eller utan honom!& jag vet att jag kan det!
BLOGGPAUS
Ja, jag mår skit. Och jag vet om att jag själv ställt till med detta och jag klandrar inte någon för det. Jag vet att det jag gjorde var fel, riktigt fel. Men vad gör man inte när man är arg och sårad? Allting hände, allting kändes så bra då. Men jag fick mitt straff och jag önskar ingen fick det. Det är hemskt och tar på ens psyke.
Mitt psyke har iallafall tagit stryk, och det kommer ta tid att återhämta sig från det.
Jag vet inte hur jag ska börja sätta ner första foten, jag vet ingenting längre. Jag vet inte hur jag ska klara detta utan hjälp och stöd. Jag vet bara att när jag tänker på det eller ens snackar om det känns det som att någon rivit ut mitt hjärta, och sen spottar på det, samtidigt som någon trampar på det. Jag känner en tyngd jag aldrig trodde att jag skulle få känna. Jag är ett vrak, ett stort vrak. Jag trodde att jag var stark, att jag var modig nog att klara allt. Men ack så fel jag hade.
Gårdagen tog priset, det är en dag jag sent kommer att glömma.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att klara detta med Haley. Jag vet inte om jag klarar att ta hand om henne samtidigt som jag ska hitta tillbaka till en trygg plats igen.
Jag ska göra allt jag kan, men tar det stopp så vet jag inte vad jag ska göra.
Jag vet ingenting längre, jag vet inte ut eller in. Jag vet inte hur jag mår, jag vet inte var alla finns, vem jag kan snacka med om detta. Jag vet INGENTING!
Jag erkänner att jag är svag, sliten, rädd, otrygg, ostabil, krossad, sårad och allt man nu kan vara.
Det enda jag vill nu är att komma tillbaka till mig själv.
Tack till min fina dotter som finns, tack till mamma som älskar mig för exakt den jag är, tack till min syster som tror på mig, tack till mina vänner som hjälper mig, tack till er alla!
Ni förstår inte hur mycket ni betyder för mig, hur mycket jag uppskattar er!
Jag är ledsen för allt. Att det blev som det blev, att du & jag inte gick ihopa.
Jag önskar att allt var som förr, jag önskar att vi var de människor vi en gång var.
Önskar att du fanns vid min sida just nu, men det var trots allt jag som ställde till det själv.
Efter 2½ år går vi skilda vägar. Jag troddde vårt band var starkare än så, trodde att vi hade något underbart ihop, men allt rasade. Allt det vi byggde upp tillsammans rasa samman, och här sitter jag med vår dotter.
Tack för gåvan du gett mig. Tack oerhört mycket för den!
En gåva jag aldrig hade velat byta ut med något annat i hela världen.
Och tack för att du stått där vid mig i vått och torrt. Tack för att du varit min hjälte genom mina svåraste tider!
Du förstår inte hur mycket jag uppskattar det.
Jag vet att jag varit dålig på att säga det, men det är vi nog två om.
Hur som helst önskar jag dig all lycka till i världen!
